På tal om namnlagen..

..så får man tydligen inte kalla sig Slisk, eftersom namnet
"kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det".
En något mer liberal inställning vore inte så dumt.

Artikeln finns att läsa på SvD:s hemsida:
www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3786743.svd


Caroline Le Lann Roos

20 år sedan järnridån rullades upp

Idag firar vi tjugoårsminnet av att Berlinmuren revs, vilket banade väg för att Öst- och Västtyskland återförenades. Berlinmurens fall är en tung symbolisk händelse i en ännu större rörelse där flertalet östeuropeiska länder blev fria från kommunismens ok över den ekonomiska utvecklingen, demokratin och mänskliga rättigheter. Många av de tidigare kommunistiskt styrda länderna har efter reformprocesser tagit steget in i den europeiska gemenskapen och hamnat i bättre utvecklingsbanor. Här var Sveriges prioritering av utvidgningsfrågan under det förra EU-ordförandeskapet en pusselbit på vägen. EU är efter en lång period av frihetsspridande en gemenskap för 27 länder med fler kandidater på väg in, däribland Island i nordväst och Kroatien i söder. Det nyss antagna Lissabonfördraget ger bättre förutsättningar att styra ett EU med alltfler medlemsländer. Medborgarnas omtanke stannar inte vid nationalstatsgränserna och rädslan som ibland luftas inför en fortsatt utvidgning av unionen förefaller ofta onödig. Mänskliga rättigheter och liberala principer behöver stärkas i flera länder och EU:s dörr bör alltid stå öppen för grannländer som kan leva upp till unionens krav och vill förhandla om medlemskap. Samtidigt är det viktigt att EU inte slutar ställa krav på kandidatländerna så fort de formellt kommit med i unionen. Även i etablerade EU-länder behövs fortsatta liberaliseringar och reformer.

Av Johan Lind

7 av 10 tar bilen till affären.

Det framgår av Svensk Handels enkätundersökning som presenterades idag. Miljörörelsen har minst sagt mycket att jobba med.
Visst kan man hoppas på tekniska lösningar. Men än finns inte många vettiga alternativ till fossila bränslen, och faktum kvarstår:
Vi står inför en klimatkatastrof.

Det kräver tyvärr uppoffringar. För det blir aldrig lika bekvämt att åka buss som att åka bil. Att vår massiva förbränning av fossila bränslen är ohållbar är inte ens en kontroversiell fråga längre. Det är dags att göra något på riktigt. Här krävs internationella avtal som ställer höga krav, det krävs att man satsar på kollektivtrafik och det krävs insatser från vanliga medborgare.

Här har västländerna ett stort ansvar. Det är de fattiga länderna som kommer drabbas hårdast när missväxt, översvämningar och tyfoner blir allt vanligare.
De första offren har redan skördats.

Caroline Le Lann Roos