Det går bra för Sverige

Det känns i magen när man läser om den fortsatt höga arbetslösheten som fortfarande riskerar att tillta. Orosmoln målas upp för framtiden i ett land där basindustrin står på knäna och pustar ut för varje överlevd dag. Det är sant att det ekonomiska läget för svensk industri är mycket allvarligt. Men kritiken till trots tyder mycket på att Sverige är ett av de länder i Europa som i krisens sviter klarar sig bäst.

OECD:s prognoser för BNP-utvecklingen i världen indikerar att Sverige idag är ett av de jämförbara länder som snabbast kommer ut ur krisen. Den prognostiserade tillväxten för 2010 skattas idag till omkring 2-3 procent vilket är ett starkt värde för ett litet exportberoende land givet förutsättningarna. Man kan som jämförelse se till våra nordiska grannar där Norge och Danmark förväntas växa med 1,4 procent vardera, och Finland endast 0,4 procent. Vi är även starka i jämförelse med andra stora aktörer inom EU, som har riskerat statsfinanserna med gigantiska krispaket och som aktivt har kämpat för att hålla basindustrin under armarna när vinden har blåst. Vår förväntade BNP-ökning är exempelvis större än för storländerna Tyskland, Frankrike respektive Storbritannien.



Sverige har tidigare setts som ett högriskområde som placerarna har lämnat i tider av oroligheter, men utomstående aktörer visar nu ökad tilltro. I dagsläget står kronan starkare mot de större valutorna än vad den gjort under krisen och den svenska börsens starka tillväxt under året påvisar ett attitydskifte. Många större börser har backat under året och i skrivande stund har den svenska ökat mest av de europeiska börserna.

Hur kommer det sig då att Sverige tycks sitta relativt säkert trots att arbetslösheten fortsätter att slå nya rekord? Mycket tyder på att regeringens insatser för ökad sysselsättning och en ansvarsfull finanspolitik har haft en viktig del i att utveckla landet för att möta de svåra påfrestningar som vi har stått inför. Vi har lyckats säkra välfärdens kärnverksamhet samtidigt som årets budgetunderskott förväntas ligga runt 3 procent, mindre än hälften så högt som OECD-snittet.

Det är viktigt att vi inte, trots de relativt starka siffrorna, tar ut segern i förskott. Sverige är fortfarande hårt drabbat av krisen och vi går idag mot en arbetslöshet som närmar sig 10 procent. Vi har dock all anledning att möta oppositionens kritik med rak rygg och ärligt kunna påvisa att regeringens insatser har gett oss ett bra utgångsläge. Vi kommer att gå ur krisen starka. Vi kan med andra ord utan att rynka på näsan eller tvivla på oss själva stolt upprepa det mantra som så många gånger yttras av våra borgerliga ledare - det går bra för Sverige.

André Nilsson

Tänk efter innan det är förbi

Larmrapporterna om de förväntade partikelhalterna i Förbifart Stockholm måste tas på största allvar. Det är inte acceptabelt att morgon och kväll behöva åka igenom en nästan två mil lång tunnel fylld med hälsovådlig luft. Än mer orimligt är det ur arbetsmiljösynpunkt för buss- och taxichaufförer.

Namnet Förbifart Stockholm är marknadsföringsmässigt briljant. Vem vill inte att trafik leds runt staden istället för igenom? Man måste dock komma ihåg att en stor del av trafiken har som mål att komma in till huvudstaden. Eventuella förhoppningar hos allmänheten om att Essingeleden och centrala delar av Stockholm kommer att bli mindre trafikerade tack vare förbifarten riskerar att komma på skam. Utökade satsningar på kollektivtrafik, cykling och trängselavgifter är troligen effektivare och nödvändiga metoder för att få bort trängsel, buller och andra bilrelaterade problem.


Bilen till höger är stor

Förbifartens förespråkare räknar med förbättrad ekonomisk tillväxt till följd av den regionförstoring och arbetsmarknadsutvidgning som Förbifart Stockholm antas medföra. I den mån det kan anses lämpligt med investeringar i vägnätet för att uppnå detta är det generellt bra om man samtidigt kan gynna busstrafiken. I första hand bör man dock förbättra Mälardalsregionens pendlingsmöjligheter via spårbunden kollektivtrafik. Nya bostäder måste också planeras på ett sätt som gör att bilberoende undviks.

Det finns skäl att i grunden vara teknikoptimist. Bilismens alla miljöproblem kan dock inte lösas allena via nya drivmedel. Devisen att det inte är bilen utan motorutsläppen man vill klämma åt tar inte hänsyn till att en bil består av en lång rad ämnen och metaller som måste brytas, transporteras och bearbetas i industriella processer. Vidare rivs partiklar loss vid mötet mellan (dubb)däck och asfalt. Vi kan tyvärr inte räkna med att bilismen kommer att bli miljömässigt hållbar bara för att framtidens bilar kan drivas på el. Det behövs ekonomiska styrmedel och bredare forskningssatsningar för att säkerställa att det utvecklas nya miljövänliga lösningar rörande bilismens alla bekymmer, däribland partikelfrågan.

Johan Lind

Nya möjligheter i hushållets tjänst

Alldeles för många står idag utanför arbetsmarknaden, vilket av väljarna klokt rankas som den viktigaste valfrågan. Arbetslöshet har många olika orsaker. Bland annat har global konkurrens inom framförallt tillverkningssektorn och ett högt svenskt skattetryck som inte underlättar för tjänstesektorn gjort enklare arbeten ovanliga. Ett viktigt svar på utmaningen att skapa fler jobb är att satsa på utbildning och forskning eftersom anställningsbarhet och utbildningsnivå hänger ihop. Det är dock viktigt att det samtidigt finns enkla, vita vägar in i arbetslivet. Att avskaffa RUT-avdraget som oppositionen vill göra skulle innebära en missad möjlighet till att låta en mer levande tjänstesektor bidra till minskad arbetslöshet.

Delar av oppositionen vill behålla RUT-avdraget under lågkonjunkturen. Arbetslösheten i Sverige är dock tyvärr inte bara konjunkturell utan även strukturell. Därför behövs enklare vägar in på arbetsmarknaden även i högkonjunktur, vilket talar för ett permanent och förutsebart RUT-avdrag.


Väsensskilda arbetsverktyg? Ännu kan man få avdrag för både fönsterputsning (RUT) och fönstermålning (ROT).

Ett annat starkt skäl för RUT-avdraget är möjligheten att minska otryggt svartarbete och istället skapa nya vita arbetstillfällen med social trygghet. Möjligheter till ökad specialisering i ekonomin och att underlätta för människor att få ihop livspusslet är också bra resonemang. När kritiker ropar ”subvention!” bör man komma ihåg att Sveriges generellt höga beskattning medför att de som arbetar med hushållsnära tjänster troligen bidrar till finansieringen av välfärden, trots RUT-avdraget. Exakta beräkningar är svåra att göra.

Det är inte lätt att på fritiden programmera mobilsystem lika bra som en Ericsson-anställd, men är man bara hälften så bra på att städa jämfört med en professionell städare blir det med ett högt skattetryck klart mer lönsamt att göra jobbet själv. Att produktivitetsskillnaden mellan professionella och amatörer är olika stor inom olika sektorer medför dock inte automatiskt att man bör införa subventioner. Det finns naturligtvis en risk att kraftiga avdrag binder upp människor och resurser i mindre produktiva branscher. Det finns en målkonflikt mellan att försöka skapa högavlönade arbetstillfällen och att samtidigt se till att alla har ett vitt arbete. Liknande svåra avvägningar återfinns exempelvis när arbetsmarknadens parter nu förhandlar om vilka lönenivåer och ingångslöner som ska gälla. Vi måste kunna kombinera att sikta mot stjärnorna med att ta hand om dem som inte når hela vägen fram. Ett viktigt svar för att mildra målkonflikten är utbildningssatsningar för så många som möjligt. Sida vid sida bör en levande hushållsnära tjänstesektor tillåtas frodas.

Johan Lind