15 september 2011

De som vill ge organ bör ha förtur att få

När sjuka människor väntar på att få ta emot organ bör medicinska behov förstås vara en tung faktor i det tuffa valet av vem som ska få de ökade livschanser som ett donerat organ innebär. Samtidigt vore det rimligt att man vid valet mellan personer med ungefär lika stora medicinska behov prioriterade att ge organ till de som själva hade föranmält att de var beredda att bli donatorer. För det första vore detta moraliskt rimligt - jag ger hellre mina organ till någon som själv är beredd att hjälpa andra. För det andra skulle det troligen medföra att fler människor anmälde sig för organdonation och därmed skulle färre behöva dö i väntan på ett friskt organ.

Det är glädjande att läsa DN-artikeln om Maria Haking som vill donera sin kropp till vetenskapen den dag hon avlider. Det är ett beslut som fler av oss bör överväga att ta. Det vore även bra om fler tog ställning för organdonation via Donationsregistret. Då gör man en insats inom den fantastiska sjukvårdsmodell som troligen redan har räddat livet på någon du känner.

Bengt Westerberg med flera för fram intressanta förslag på Svenska Dagbladets debattsida.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. SvD. Exp. SvD. SvD. SvD.

6 september 2011

Ett fritt liv utan spärrar

Det vore rimligt att avskaffa det tröga spärrsystemet i Stockholms kollektivtrafik, vilket man har gjort i Berlin. Då går det snabbare och smidigare att åka tunnelbana och pendeltåg, vilket gynnar alla. Minskade kostnader för spärrvakter och fysiska spärrar skulle innebära att man får råd med de eventuellt utökade biljettkontroller som vore motiverade i en kollektivtrafik utan spärrar.


Sonnenallee från den fantastiska Berlin-romanen av Thomas Brussig

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN Exp.

4 september 2011

Orimlig SL-policy

Det är fullständigt orimligt av SL att sälja förköpsremsor som kräver stämpling av en spärrvakt och att sedan bötfälla personer som har passerat en spärr utan spärrvakt på plats. Att som SL hävda att man måste köpa en dyrare engångsbiljett i ett sådant läge är rimligen ett brott mot marknadsföringslagen. Särskilt eftersom någon sådan information inte anges tydligt, men även om SL skulle informera om det på ett adekvat sätt vore det oacceptabelt med ett avgiftssystem som är så oförutsebart att man inte i förväg kan veta vad ens resa kommer att kosta. Gör om, gör rätt, SL! Självklart borde de tilläggsavgifter som skrevs ut till Anders Liljekvist avskrivas. (Uppdatering: SL har ändrat sig och betalar tillbaka).

Problemet med spärrvakter som inte finns på plats skulle för övrigt lösas på ett förträffligt sätt om man avskaffade spärrsystemet helt, vilket man har gjort i Berlin. Då går det snabbare och smidigare att åka tunnelbana, vilket gynnar alla. Samtidigt skulle minskade kostnader för spärrvakter och fysiska spärrar innebära att man får råd med de eventuellt utökade biljettkontroller som vore motiverade i en tunnelbana utan spärrar.

Angående SL:s senaste avgiftshöjning bör framhållas att det är bra att det är billigare att cykla och gå än att åka kollektivt. Forskning visar att de korta resorna ökar kraftigt om man gör kollektivtrafiken helt finansierad av skattemedel. Det vore olyckligt med tanke på den höga kapacitetsbelastning som redan finns på kollektivtrafiken i Stockholms innerstad. Samtidigt är det viktigt att det är mer ekonomiskt att åka kollektivt än att åka bil, men det kommer det att vara även efter avgiftshöjningen. Ytterligare höjningar av trängselavgifterna för bilar vore samtidigt rimligt. Intressanta resonemang på området framförs av Gustav Andersson (C).

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

SvD-ledare av Johan Ingerö

1 september 2011

Allt olämpligt kan inte förbjudas

Det är omöjligt att förbjuda allt som är olämpligt att göra medan man kör bil. Troligen är det bättre att behålla den generella lagstiftning vi har idag. Det finns stora fördelar med användning av kommunikationsutrustning och därför vore det olyckligt att förbjuda alla former av mobilsamtal under körning. Ny forskning bekräftar det vi har påtalat tidigare: man kör bil främst med ögonen och det är oacceptabelt att ta synen från trafikmiljön ens i ett fåtal sekunder och exempelvis sms:a, men mobilsamtal i sig behöver inte vara trafikfarliga.



De nya forskningsrönen torde ge stöd åt bedömningen att inte heller samtal utan handsfree bör förbjudas. Taffliga försök att koppla in en handsfree under färd när det ringer skulle snarare stjälpa än hjälpa. Det behöver inte heller vara farligt att läsa ett SMS vid ett rödljus. Och om man ändå ska göra det är det bättre att hålla mobilen i ratthöjd och titta framåt än att gömma mobilen i knät och titta nedåt. Om vi börjar förbjuda specifika handlingar under bilkörning finns även risken att några tror att det som inte är förbjudet inte är olämpligt. Men hoten mot förarens koncentration är många och ingen förbudslista i världen kan täcka in allt.

Vilka åtgärder jag däremot anser att vi i Sverige bör vidta för att vidareutveckla vår världsledande position inom trafiksäkerhet kan läsas om i tidigare blogginlägg.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

SVT. DN GP SvD. DN DN GP. Exp. SR.