25 augusti 2012

En debatt på fel plan

Regeringen annonserade idag på SvD Brännpunkt om inköp av 40-60 nya Gripenplan, modell E/F. Beskedet är välkommet, då frågan om svenskt stridsflyg efter 2020 (då nuvarande version av Gripen når slutet av sin livscykel) har varit något av en blind fläck i försvarspolitiken hittills. Regeringen sänder därmed en tydlig och viktig signal om att Sverige även i framtiden skall kunna värja sitt luftrum och sin territoriella integritet. 

Så långt allt väl. Beskedet är dock långtifrån någon övergripande lösning på problemen med finansiering av försvaret. Just detta besked får ses som en tämligen hårt slagen passning mot överbefälhavaren, som under Almedalsveckan meddelade att Sverige efter 2015 kommer att få lägga ner endera flygvapnet, armén eller marinen för att kunna hålla budget. Detta hot ska nu avvärjas genom att Försvarsmaktens anslag ökas med 300 miljoner kronor under 2013 och 2014, därefter med 200 miljoner kronor per år.

Ironiskt nog är det miljöpartiet, i form av Peter Rådberg, som gör den mest realistiska analysen och kallar tillskottet för ”småpengar”. I sammanhanget är det tyvärr precis vad det är. Livscykelkostnaden för Gripen E/F bedöms vara ca 90 miljarder kronor över en dryg trettioårsperiod, i snitt alltså tre miljarder kronor per år. Regeringens tillskott av 200-300 miljoner finansierar alltså initialt en tiondel, därefter en femtondel av anskaffningen. Resten ska rymmas inom ”redan avsatta medel” – i klartext, den redan hårt tärda försvarsbudgeten. Den som tycker att osäkerheten om ”vår förmåga att finansiera vårt försvar”, som alliansledarna uttrycker det, är undanröjd räcker upp handen.


Att regeringens argumentation brister skall dock inte på något sätt tas till intäkt för att de som kritiserar beslutet har rätt. Dessa delas i två läger – dels de som anser att Sverige inte bör lägga mer pengar alls på flygplan, dels de som anser att vi bör köpa utländskt istället för att utveckla själva.

Den förra gruppens argument, som sträcker sig från Ofogs förvirrade idéer om global säkerhet genom ensidig svensk nedrustning, till Vänsterpartiets inlägg om att nuvarande version av Gripen duger ”för svenska förhållanden faller egentligen av sig själva, om man accepterar tesen att Sverige behöver ha en förmåga till nationellt försvar (vilket man kan hoppas, fortfarande inte är en alltför kontroversiell idé). Ska vi ha en trovärdig försvarsförmåga behöver vi också ett modernt stridsflygplan. Om detta är utvecklat i Sverige eller någon annan stans är dock egentligen sekundärt. 

Vad dessa kritiker däremot har rätt i är att Gripen i nuvarande version duger i många år till. Det är just därför det är dags att börja utveckla Gripen E/F nu, eftersom komplexa system som stridsflygplan tar lång tid att omsätta. Att vänta med att utveckla nästa version av Gripen tills den nuvarande är slutkörd skulle medföra att vi under en lång period stod helt utan kvalificerat stridsflyg. 

Den andra gruppen kritiker har en avsevärt mycket bättre underbyggd argumentation. Att en vidareutveckling av Gripen är det bästa alternativet när det kommer till att förnya den svenska flygplansflottan är ingalunda självklart. Tvärtom är det ofta bättre att använda redan existerande lösningar och vinna synergieffekter, istället för att uppfinna hjulet på nytt. 

Vad de som hänvisar till industristöd, kapitalförstöring och utvecklingskostnader behöver göra är dock att presentera ett alternativ till en vidareutveckling av Gripen. Världsmarknaden är ingalunda det smörgåsbord av moderna och kostnadseffektiva stridsflygplanssystem dessa debattörer framhäver det som. Norge valde bort Gripen för att istället köpa 56 st amerikanska F-35. Livscykelkostnaden för dessa beräknas till 26 miljarder. Dollar. Schweiz, som i slutändan valde Gripen, fick samtidigt erbjudande om att köpa 18 st franska Dassualt för motsvarande ca 28 miljarder kronor. En större kvantitet plan (40-60 st) skulle antagligen medföra ett något lägre styckpris, men stora förändringar skulle samtidigt krävas i form av organisation, teknisk tjänst och utbildning. Huruvida livscykelkostnaden skulle vara lägre för ett plan ”från hyllan”, oaktat om det är amerikanskt eller europeiskt, är således högst tveksamt. 

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att inte alltför mycket har förändrats. Regeringen har visserligen bestämt att Sveriges luftrum ska försvaras även imorgon, men frågan om finansiering hänger fortfarande i luften. Svaret där heter ökade försvarsanslag, oavsett om vi uppgraderar Gripen eller köper utländskt.

Jonatan Berggren
Liberala Studenter Stockholm

SvD. SvD. DN. GP. SR. SR. SvD. DN. GP. SvD. DN. DN. GP. SR. Nliv. GP. SvD. SvD. SvD. SvD.

13 augusti 2012

(Student)bostad mystiskt försvunnen

Studenter i Sverige har hyfsade ekonomiska möjligheter att efterfråga hyresbostäder, inte minst tack vare studiemedelssystemet. Ändå är det brist på bostäder att hyra. Är inte det konstigt? När någon i en marknadsekonomi vill köpa eller hyra något brukar det ju ofta dyka upp säljare illa kvickt. Problemet som konsument brukar ju snarare vara att man översvämmas av allsköns erbjudanden och reklam från säljare, även i situationer när man inte vill köpa något. Hur kommer det sig att så få vill bygga och hyra ut bostäder till studenter och andra, trots att efterfrågan om att få hyra finns?

En viktig förklaring är hyresregleringen. Om man på grund av reglering inte får hyra ut bostäder till de hyresnivåer som krävs för att det ska vara en rimlig investering att bygga och hyra ut riskeras det att inte byggas bostäder. Bruksvärdesystemet som idag ligger till grund för hyrorna behöver reformeras i riktning mot att bättre spegla marknadspriser.

En bostad är visserligen inte vilken vara eller tjänst som helst. Det är viktigt att upprätthålla förutsebarhet för hyresgäster och att undvika snabba och stora hyreshöjningar. Däremot är det orimligt att långsiktigt behålla hyresnivåer som kraftigt avviker från vad som är marknadsmässigt. Om man vill ge ekonomiskt utsatta personer bättre förutsättningar på bostadsmarknaden kan det vara bättre med riktade stöd såsom höjt studiebidrag, bostadsbidrag eller bostadstillägg för pensionärer, som stärker dessa individers förmåga att hävda sig på marknadsmässiga villkor. Att som idag tvångssätta hyror på konstlat låga nivåer leder bara till en svart marknad och ineffektiva beslut i bostadsfrågor från alla typer av aktörer. Den samhällsekonomiska ineffektivitet som följer av att priset på något så viktigt som hyresbostäder tvingas avvika från marknadspris slår tillbaka mot oss alla, även mot dem som sitter med hyreskontrakt i attraktiva lägen och ofta pekas ut som "vinnare" på det rådande systemet.

Det finns många fördelar med att få till stånd en utveckling där det byggs och efterfrågas fler små lägenheter, inte minst i storstadsregioner som Stockholm. Studenter behöver fler prisvärda hyresbostäder där standarden inte behöver vara den högsta. Är studenter exempelvis i behov av lika många parkeringsplatser som andra boende? Med "compact living" kan man ha det bra, trots begränsad boyta. Digitalisering innebär möjligheter till ett materiellt sett anspråkslösare liv som är bra både för miljön och den egna plånboken. Miljöpotentialen av en förtätad stad med många invånare är också stor.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

10 augusti 2012

På spåret - under jord

Det är glädjande att allt fler vill bygga ut tunnelbanan i Stockholm. Det geografiska område inom vilket det är logiskt med nedgrävda transporter ökar i takt med att Stockholmsregionen växer. Ett förtätat och miljövänligt Stockholm är framtiden.

När Stockholm växer är det mycket viktigt att vid planeringen av nya bostäder se till att undvika bilberoende. Utökade satsningar på kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik är nödvändigt i en växande storstad som annars riskerar framkomlighetsproblem. Trängsel- och parkeringsavgifterna behöver höjas. Larmrapporterna om höga avgas- och partikelhalter i Stockholmsluften måste tas på största allvar. Alla som besöker, bor eller arbetar i Stockholm påverkas av luftkvaliteten.


Spår och vägar ovan jord separerar stadsmiljön och gör det svårare för gång- och cykeltrafikanter. Nedgrävda transporter i tunnlar frigör däremot värdefull yta i markplanet som kan användas för att skapa en mer levande stadsmiljö. Att gräva ned delar av transportsystemet innebär att man förtätar staden i höjdled. Det finns många miljövinster med en tät stad där man kan gå och cykla till det mesta.


Som vi tidigare har efterlyst vore det intressant att titta närmare på möjligheterna att använda skjutdörrar mellan perrongen och spåren i tunnelbanan för att minska mängden skadliga partiklar i perrongluften och i tunnelbanevagnarna. Sådana dörrar skulle förstås även minska risken för att någon ramlar eller puttas ned på spåret, samtidigt som det minskar risken för självmord. Mildrat stationsbuller underlättar också verbal kommunikation och bidrar till en trevligare vardag.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. DN. SvD. SvDExp. SvD. SvD. DN. SvD Brännpunkt. SvD Brännpunkt. SvD Brännpunkt. DN. DN.