Public Service via skattsedeln, tack

Fjolårets förslag om ny finansiering av ett oberoende Public Service genom skattsedeln borde dammas av och genomföras, med vissa justeringar. Ett par av fördelarna med förslaget var att kostnaderna kring avgiftsuppbörden skulle minska och att det skulle rätta till den tidigare orättvisan mellan ensamstående och sammanboende.

De som har arbetat och arbetar vid Radiotjänst har gjort en viktig insats för att säkerställa ett oberoende Public Service, något som är av betydelse för vår demokrati. Om vi framöver kan hitta en en mer kostnadseffektiv metod för att finansiera Public Service är det dock positivt att dessa personer friställs och kan gå vidare till nya angelägna arbetsuppgifter i andra sammanhang.

En risk man kan tänka sig med den föreslagna modellen var dock att den nya Public Service-skatten skulle bli kostsam för de låginkomsttagare som idag kan välja bort TV/TV-licens. Dessa skulle inte längre att kunna undslippa Public Service-skatten genom att välja bort TV-innehav. Det skulle förstås kunna ses som en fördel om så många som möjligt är med och betalar för Public Service, men de fördelningspolitiska konsekvenserna bör nog beaktas mer. För att säkerställa att låginkomsttagare inte påverkas alltför negativt av förändringen kan man höja samhällets olika inkomstgrundskydd, eller bestämma att man bara behöver betala Public Service-skatten vid inkomster över vissa nivåer.

Vidare kan man fundera över var taket för Public Service-skatten bör ligga. Med ett tak på i storleksordningen 1400 kr per år skulle skatten i allt väsentligt vara regressiv och alltså innebära relativt sett mindre skatt för höginkomsttagare. De små progressiva inslag som föreslogs skulle inte ha ändrat detta i någon större grad. Detta kan jämföras med att skatten på arbete ju tvärt om är progressiv och alltså innebär relativt sett högre skatt för höginkomsttagare.

Ett alternativ vore att låta Public Service-skatten vara antingen progressiv såsom övrig skatt på arbete, eller åtminstone proportionell. Eller att man åtminstone höjer taket. Det skulle förstås innebära att höginkomsttagare skulle betala mer, men så är det ju redan idag med alla andra offentliga utgifter. De politiska riskerna med att föra fram förslag som innebär tydligt ökad Public Service-beskattning av höginkomsttagare kommer dock sannolikt att försvåra för en större takhöjning.

Johan Lind

Liberala Studenter Stockholm

DN. GP. SVT. SR. SvD. AB. Exp. Fp. DN. DN. SvD. GP. SvD. SvD. SvD. AB. AB. SVT. SvD. SvD. SR. SvD. DN. DN. DN. DN. SvD. SvD. SvD. SvD. SR. SvD. SvD. DN Debatt.

Allt olämpligt kan inte förbjudas

Det är omöjligt att förbjuda allt som är olämpligt att göra medan man kör bil. Frågan är om det inte är bättre att behålla den generella lagstiftning vi har idag. Möjligen kan man förtydliga att det anses vårdslöst att använda kommunikationsutrustning som kräver att man tittar på en skärm och samtidigt trycker upprepade gånger på knappar medan bilen rullar. Man kör bil med ögonen och det är oacceptabelt att ta synen från trafikmiljön ens i ett fåtal sekunder, ibland även i delar av en sekund. Men detta täcks egentligen av befintlig lagstiftning och torde vara uppenbart för alla bilister som har genomgått körkortsutbildning.

Det är samtidigt mycket tveksamt om alla samtal utan handsfree bör förbjudas. Taffliga försök att koppla in en hands-free eller att sätta på högtalartelefon under färd när det ringer skulle snarare stjälpa än hjälpa. Det behöver inte heller vara farligt att läsa ett SMS vid ett rödljus. Och om man ändå ska göra det är det bättre att hålla mobilen i ratthöjd än att gömma mobilen i knät av rädsla för att bli misstänkt för att skicka SMS (om det skulle vara förbjudet). Om vi börjar förbjuda specifika handlingar under bilkörning finns även risken att folk tror att det som inte är förbjudet inte är olämpligt. Men hoten mot förarens koncentration är många och ingen förbudslista i världen kan täcka in allt.

Man bör utreda ungefär hur många som skadas respektive dödas i trafiken varje år med anledning av användning av kommunikationsutrustning, något vi har efterlyst tidigare. Möjligen finns det ett mörkertal eftersom förare antagligen inte vill erkänna att de höll på med mobilen. De bedömda trafikskadorna måste sedan vägas mot de stora fördelar som användning av kommunikationsutrustning i samband med bilkörning faktiskt kan antas medföra i människors liv.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. GP. DN. DN. DN. Svt. SR. DN. AB. AB. SR. SvD. GP. SvD. SvD. SvD. SR.