Arkebuseringen av Ronnie Lee Gardner i den amerikanska delstaten Utah aktualiserar debatten om dödsstraffet som fortfarande praktiseras i ett antal länder, däribland USA, Kina, Iran, Saudiarabien och Japan. Dödsstraffet utgör ett barbariskt, meningslöst dödande som kränker rätten till liv och för tankarna till medeltiden. Dödsstraff förefaller inte ha någon betydande allmänpreventiv effekt rörande brottsligheten. Samtidigt finns risken att oskyldiga avrättas. Att låsa in personer som begår de grövsta brotten på livstid räcker gott och har hög individualpreventiv effekt för framtida brottslighet.
I Europa kan vi vara stolta över att dödsstraff inte är förenligt med EU-medlemskap, vilket anses ha bidragit till exempelvis Turkiets avskaffande av det grymma straffet. På den europeiska kontinenten är det bara diktaturen Vitryssland som både utdömer och verkställer dödsstraff. Mer om Vitrysslands kränkningar av mänskliga rättigheter kan läsas på Infobelarus.nu.
Kriminalpolitiken bör ha inriktningen att även personer som döms till riktigt långa fängelsestraff ska ha vård. Samtidigt behöver progressiviteten för notoriska återfallsbrottslingar ses över. Det är stötande att personer i Sverige kan dömas gång på gång i tiotals rättegångar utan att det i rimlig grad resulterar i successivt allt längre fängelsestraff. "Three strikes law" som vissa amerikanska delstater tillämpar är dock alldeles för långtgående.
Amnesty listar flera bra argument emot dödsstraff. DN, GP och SvD. DN. DN om Iran.
Johan Lind