Bra beslut kring kommunikationsutrustning under bilkörning

Det är bra att regeringen avstår från ett rent förbud mot SMS under bilkörning och istället tydliggör att användande av kommunikationsutrustning under bilkörning kan utgöra brottet vårdlöshet i trafik. Eftersom det är omöjligt att förbjuda allt som är olämpligt att göra medan man kör bil är det bra att hålla lagstiftningen så generell som möjligt.

Man kör bil med ögonen och det är oacceptabelt att ta synen från trafikmiljön ens i ett fåtal sekunder, ibland även i delar av en sekund. Detta täcks dock egentligen av befintlig lagstiftning och torde vara uppenbart för alla bilister som har genomgått körkortsutbildning. Det kan emellertid vara bra att förtydliga att det är vårdslöst att använda kommunikationsutrustning som kräver att man tittar på en skärm och samtidigt trycker upprepade gånger på knappar medan bilen rullar.

Det finns stora fördelar med användning av kommunikationsutrustning och därför vore det olyckligt att förbjuda mobilsamtal under körning. Forskning indikerar att man främst kör bil med ögonen och att mobilsamtal i sig inte behöver vara trafikfarliga. Det är även mycket tveksamt att införa krav på hands-free. Taffliga försök att koppla in en hands-free under färd när det ringer skulle snarare stjälpa än hjälpa. 

Det behöver inte vara farligt att läsa ett SMS vid ett rödljus. Och om man ändå ska göra det är det bättre att hålla mobilen i synhöjd än att gömma mobilen i knät och titta nedåt av rädsla för att bli misstänkt för att skicka SMS (om det skulle vara förbjudet). Om vi börjar förbjuda specifika handlingar under bilkörning finns även risken att vissa tror att det som inte är förbjudet inte är olämpligt. Men hoten mot förarens koncentration är många och ingen förbudslista i världen kan täcka in allt.

Vilka åtgärder jag anser att vi i Sverige bör vidta för att vidareutveckla vår världsledande position inom trafiksäkerhet kan läsas om i tidigare blogginlägg.

GP. SR. SVT.

Höjd matmoms skulle minska matsvinnet

Att höja matmomsen till samma nivå som övrig konsumtion skulle troligen bidra till att minska det stora svenska matsvinn som både drabbar miljön samt tynger medborgarnas och kommunernas ekonomi. I Sverige ligger mycket av matsvinnet hos oss konsumenter, vilket innebär att vi alla behöver ta ett större ansvar. I takt med att mat, tack och lov, utgör en allt mindre del av många svenskars kostnader, behöver de ekonomiska incitamenten skärpas genom höjd matmoms från 12 till 25 procent. Det skulle göra maten 11,6 procent dyrare och därmed öka skälen att inte köpa hem mat som kastas. Man blir i praktiken uppmuntrad till att titta igenom kylskåpet noggrannare så att varor som gömmer sig längst bak i kylen inte blir för gamla innan man hinner äta upp dem.

En momshöjning på mat skulle kosta en eller ett par hundralappar per månad för de flesta, vilket förstås skulle vara tungt för låginkomsttagare och vissa barnfamiljer. Man måste dock komma ihåg att högre momsintäkter från mat skulle innebära möjligheter att sänka skatten på arbete och pensioner i motsvarande grad. Detta skulle vara en vettig skatteväxling för miljön. Samtidigt kan man kombinera en momshöjning på mat med att också höja de olika grundskydden i samhället såsom socialbidragsnormen, bostadsbidraget, studiemedlet och barnbidraget med någon hundralapp.

Att minska sitt matsvinn är ekonomiskt lönsamt, vilket är intressant eftersom dyrare ekologisk mat nog har bidragit till att sprida motsatt bild kring miljövänlighet och privatekonomi. Att man kan minska sitt ekologiska fotavtryck utan särskilt stora uppoffringar är ett viktigt budskap som förtjänar att spridas. Att vara miljövänlig är faktiskt ofta bra för den egna plånboken, utöver de moraliska argument som naturligtvis finns.

DN ledare. SvD. DN. DN. Svt. SvD. SvD. AB. SvD.

Vindkraftens bullrande baksida

Bullerproblemen från vindkraften måste tas på största allvar. Det är bevisat att buller är skadligt för hälsan och att vindkraftsbuller är störande. Vindkraft har en roll att spela i energiproduktionen, men inte där människor bor eller ofta uppehåller sig. Det är viktigt att vi värnar våra naturområden. Göteborgs skärgård är och bör förbli en lugn miljö.

I våras besökte jag ett så kallat samråd där Göteborg Energi berättade om planer på ny vindkraft. Där informerades om ljudets "maximala" utbredning via kartor med grön zon som signalerade att allt var frid och fröjd utanför den zon som markerade gränsvärdet 40 decibel. "Mer än så får inte vindkraftverk låta i Sverige", var det trygga budskapet. I ett land där vi är vana vid försiktighetsprincipen tror man då kanske att bullret inte utgör ett problem bortom denna gräns. Men man fick ingen information om att upp till var femte person enligt Naturvårdsverket störs mycket vid ljudnivån 37,5-40 decibel. Denna information är förstås högst relevant vid bedömningen av en vindkraftsexploatering som denna med upp till 15 mycket stora vindkraftsverk.

Bullergränsvärdena för vindkraft behöver ses över och skärpas. Det är rimligt att successivt ställa hårdare krav för vindkraftsetablering. Det leder till att bolagen anpassar sig och utvecklar tystare vindkraftverk samt att verken placeras på platser där de inte är lika störande.

En bild på 145 meter höga Big Glenn i Göteborg. Göteborg Energi vill gå vidare med planer på att bygga upp till 15 lika stora eller större verk vid Göteborgs skärgård.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Expressen. Exp. GP. GP. SR. GP om Stora Varholmen. SvD Brännpunkt. SvD. GP. GP. GP. GP.

Intressant men regressivt Public Service-förslag

Förslaget om ny finansiering av Public Service var intressant. Det bör vara möjligt att behålla en oberoende Public Service även med finansiering genom skattsedeln. Ett par fördelar med förslaget var att det skulle rätta till den tidigare orättvisan mellan ensamstående och sammanboende samt att kostnaderna kring avgiftsuppbörden skulle minska.

En risk man kan tänka sig med den föreslagna modellen var dock att den nya skatten skulle bli kostsam för de låginkomsttagare som idag kan välja bort TV/TV-licens. Dessa skulle inte längre att kunna undslippa Public Service-skatten genom att välja bort TV-innehav. Om jag minns rätt föreslogs i ett av alternativen att en låginkomsttagare med säg 8 500 kr/månad före skatt skulle betala ca 1000 kr per år medan normal- och höginkomsttagare föreslogs betala 1400 kr per år. Det kan förstås ses som en fördel om så många som möjligt är med och betalar, men de fördelningspolitiska konsekvenserna bör kanske beaktas mer. Eventuellt bör man också samtidigt se över samhällets olika inkomstgrundskydd för att säkerställa att låginkomsttagare inte påverkas alltför negativt av förändringen.

Man kan även fundera över var taket för Public Service-skatten bör ligga. Med ett tak på 1 400 kr per år skulle skatten i allt väsentligt vara regressiv och alltså innebära relativt sett mindre skatt för höginkomsttagare. De små progressiva inslag som föreslogs skulle inte ha ändrat detta i någon större grad. Detta kan jämföras med att skatten på arbete i övrigt ju är progressiv och alltså innebär relativt sett högre skatt för höginkomsttagare.

Ett alternativ vore att låta Public Service-skatten vara antingen progressiv såsom övrig skatt på arbete, eller åtminstone proportionell mot inkomst av tjänst. Eller att man åtminstone höjer taket. Det skulle förstås innebära att höginkomsttagare skulle betala mer, men så är det ju redan idag med alla andra offentliga utgifter. De politiska riskerna med att föra fram förslag som innebär synligt ökad Public Service-beskattning av höginkomsttagare kommer dock sannolikt att försvåra för en eventuell större takhöjning. Att ha ett tak för avgiften är samtidigt förstås positivt ur marginalskattesynpunkt, kan man notera.

En annan fråga som behöver hanteras är hur Public Service budget inte ska bli konjunkturkänslig. Skattesatser i Sverige fastställs i regel i förväg - sedan vet man inte exakt hur stora skatteintäkterna blir i kronor eftersom man inte vet vilka inkomster som medborgarna kommer att ha under året. Det kanske behövs någon slags mekanism för att jämna ut avgiftsintäkterna mellan år med svagare eller starkare ekonomisk utveckling? Konjunkturkänsligheten bör också hanteras så att det inte riskerar att bli en möjlighet för politiker att i praktiken påverka Public Service budget den vägen.

Finland har valt en modell som inkluderar kapitalinkomster i beräkningen av avgiften. Utifrån principen om skatt efter bärkraft förefaller det egentligen rimligt att ha det så. Det skulle troligen inte vara administrativt krångligt och den genomsnittliga avgiften skulle inte öka. Att bara basera skatteuttaget på arbetsinkomster, såsom föreslogs, mildrar dock konjunkturkänsligheten eftersom arbete är en mindre konjunkturkänslig skattebas än kapital. Genom att inte ta med kapitalinkomster i beräkningen undviker man också höjd marginalskatt för kapitalinkomster som ju bland annat även innefattar bostadsförsäljningar samt aktie- och fondförsäljningar. Detta kan å andra sidan hanteras genom att sätta ett tydligt tak. Strävan efter ett enkelt system kan emellertid vara ett gott skäl för att inte ta med kapitalinkomster som beräkningsgrund. 

Johan Lind

Liberala Studenter Stockholm

DN. GP. SVT. SR. SvD. AB. Exp. Fp. DN. DN. SvD. GP. SvD. SvD. SvD.

Klokt debattinlägg av Selimovic

Statssekreterare Jasenko Selimovic har ett viktigt budskap kring "rasist"-stämpeln som hämmar Sveriges hantering av en av de största samhällsutmaningarna vi står inför. Antagligen kommer det replikeras att man visst debatterar integrations- och invandringsfrågor i Sverige. Men Selimovic har rätt - det debatteras faktiskt inte i tillräcklig utsträckning och när det sker görs det ofta inte på ett konstruktivt sätt. Ett intressant undantag med konkreta förslag är tisdagens DN Debatt av Elin Landell.

Rasism är för övrigt inte rätt beskrivning på det motstånd mot invandring som i viss mån finns i Sverige. Det är inte människors hudfärg som oroar svenskar utan det handlar troligen mer om andra faktorer. Medborgarnas tilltro till politikers förmåga att hantera situationen riskerar att sjunka när ledande politiker genom användande av "rasist"-stämpeln kommunicerar att oro kring invandrings- och integrationspolitiken går hand i hand med att Svenssons på fredagskvällarna skulle sitta hemma och titta på rasbiologiska filmer från 30-talet och mäta skallben.

Enligt min mening krävs det ett större engagemang från medborgarna ifall integrationen ska fungera bättre. Integrationspolitiska insatser från det offentliga kommer inte att räcka om svenska folket samtidigt fortsätter att flytta så långt bort de kan från invandrartäta områden och ta sina barn bort från invandrartäta skolor. Selimovic har helt rätt i att möjliga integrationsåtgärder behöver diskuteras mer.

Några ord om migrationspolitiken som behöver reformeras. Det behöver inrättas fler lagliga vägar in i Sverige (och andra länder med för den delen) såsom asylansökningar på ambassader i utlandet. Varför begränsa asyl-urvalet till dem som lyckas smuggla sig in i Sverige på olaglig väg? Finns det några skäl att tro att de med bäst asylskäl alltid är just de som lyckas smuggla sig hit (eller lyckas komma hit via FN:s kvotsystem)? Vi borde principiellt låta alla som vill söka asyl göra det, oavsett var i världen de befinner sig, och sedan bevilja asyl till dem som har bäst skäl.

Migration innebär många möjligheter men också kostnader, åtminstone på kort sikt. Sverige bör ha en så generös migrationspolitik som möjligt. Man kan önska att Sverige vore ett mycket större och rikare land som hade kapacitet att ta emot ännu fler av de tiotals miljoner människor som är på flykt undan krig, förföljelse och fattigdom i världen. Fast vi har tyvärr inte den förmågan. Vi borde sluta sätta nödvändiga gränser i migrationspolitiken genom mer eller mindre dolda murar - det vore bättre att rakryggat ge ett beklagande avslag istället för att som idag exempelvis neka inresa för Gothia Cup-ungdomar från oroliga länder av rädsla för att ungdomarna kan söka asyl. När det gäller de individer som förtjänar asyl men som vi eventuellt tyvärr inte skulle kunna hjälpa borde vi stärka samarbetet med andra mottagarländer.

Vidare bör Sverige aktivt söka upp människor som med fredliga medel kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter världen över och erbjuda dem asyl och transport i händelse av att de skulle förföljas av regimen i deras hemländer. Det vore bra om alla i världen kunde känna att om man kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter kommer det alltid att finnas en chans att man blir räddad tillsammans med sin familj ifall man blir förföljd. Vi bör inte sitta passiva tills förföljda personer med illegala metoder i bästa fall har förmått smuggla sig till Sverige och då plötsligt slå ut armarna och säga "välkommen!".

På lång sikt är förstås målet en öppen och fredlig värld där migration baseras helt på individens önskemål om var hon eller han vill bo och inte på krig eller förföljelse.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN ledare. AB.

Vem får följa din GPS-position?

Frågan om vem som ska få se bilförares GPS-position och resehistorik är en mycket viktig integritetsfråga när försäkringsbolag samlar in uppgifter om hur kunderna kör. Även om informationsinsamlingen väntas ske på någon slags frivillig basis är det mycket viktigt att den som ingår avtalet med sitt försäkringsbolag känner till vilka som kommer att få se informationen. Det är också viktigt att det är tydligt om eller hur försäkringsbolagen får skicka informationen vidare till andra företag eller andra delar av koncernen.

Samtidigt måste det ställas tuffa krav på säkerhet och kryptering vid förvaring av denna typ av mycket integritetskänslig information. Det vore exempelvis inte bra om en databas med resehistorik för ett stort antal svenskar läckte ut på Internet.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

SvD.

Tveksam vidareskeppning av IP-nummer

Att många aktörer med hemsidor automatiskt skickar information om alla sina besökares IP-nummer till multinationella företag som Google utan att ens informera om det är inte rimligt. IP-nummer går i praktiken ofta att koppla till personer - en rad internet-aktörer har i realiteten den möjligheten. IP-nummer kan under vissa omständigheter betraktas som personuppgifter, enligt Datainspektionen. Ett minimikrav bör vara att hemsidebesökare får tydlig information om att denna typ av information förs vidare till tredje part. Även mer långtgående regleringskrav kan behöva övervägas.

Det finns många mardrömsscenarier på integritetsområdet. Microsoft, Google, Yahoo och andra IT-företag har databaser med mycket integritetskänslig information såsom e-postmeddelanden, webbsökningar och internetanvändande. Samtidigt har teleoperatörer tillgång till namn, IP-nummer och surfhistorik för mängder av medborgare. Företagshemsidor, webbtidningar och bloggare kan spara besökarnas IP-nummer. Hur förvarar alla dessa aktörer denna känsliga information?

Alla databaser som finns kan genom slarv eller intrång bli offentliga. Ett scenario som inte går att utesluta är att exempelvis databaser från teleoperatörer med surfhistorik och IP-nummer för en stor mängd namngivna medborgare för de senaste 10 åren läcker ut. Det vore synnerligen integritetskränkande. Om flera databaser läcker ut samtidigt blir möjligheten till kartläggning av individers liv ännu större. Det behövs en diskussion kring hur känslig information lagras. Individens makt över informationen om sig själv på sociala nätverk och i andra databaser bör stärkas.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

SvD. DN. SVT. DN. DN. GP. SvD. DN. DN.

Skrota SL:s spärrsystem

Det vore rimligt att skrota det tröga spärrsystemet i Stockholms kollektivtrafik, såsom man har gjort i exempelvis Berlin. Att göra det snabbare och smidigare att åka tunnelbana och pendeltåg skulle gynna alla. Det skulle även skapa en känsla av frihet. Minskade kostnader för spärrvakter och fysiska spärrar skulle innebära att man får råd med de eventuellt utökade biljettkontroller som vore motiverade i en kollektivtrafik utan spärrar. Vi skulle även slippa problem med att människor kläms fast.

Samtidigt är det angeläget att stå upp för avgifter i kollektivtrafiken. Gång och cykel måste premieras framför kollektivtrafik om vi ska lyckas ställa om Stockholm i miljövänlig riktning.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN Exp. DN. DN. SvD. SvD.

En debatt på fel plan

Regeringen annonserade idag på SvD Brännpunkt om inköp av 40-60 nya Gripenplan, modell E/F. Beskedet är välkommet, då frågan om svenskt stridsflyg efter 2020 (då nuvarande version av Gripen når slutet av sin livscykel) har varit något av en blind fläck i försvarspolitiken hittills. Regeringen sänder därmed en tydlig och viktig signal om att Sverige även i framtiden skall kunna värja sitt luftrum och sin territoriella integritet. 

Så långt allt väl. Beskedet är dock långtifrån någon övergripande lösning på problemen med finansiering av försvaret. Just detta besked får ses som en tämligen hårt slagen passning mot överbefälhavaren, som under Almedalsveckan meddelade att Sverige efter 2015 kommer att få lägga ner endera flygvapnet, armén eller marinen för att kunna hålla budget. Detta hot ska nu avvärjas genom att Försvarsmaktens anslag ökas med 300 miljoner kronor under 2013 och 2014, därefter med 200 miljoner kronor per år.

Ironiskt nog är det miljöpartiet, i form av Peter Rådberg, som gör den mest realistiska analysen och kallar tillskottet för ”småpengar”. I sammanhanget är det tyvärr precis vad det är. Livscykelkostnaden för Gripen E/F bedöms vara ca 90 miljarder kronor över en dryg trettioårsperiod, i snitt alltså tre miljarder kronor per år. Regeringens tillskott av 200-300 miljoner finansierar alltså initialt en tiondel, därefter en femtondel av anskaffningen. Resten ska rymmas inom ”redan avsatta medel” – i klartext, den redan hårt tärda försvarsbudgeten. Den som tycker att osäkerheten om ”vår förmåga att finansiera vårt försvar”, som alliansledarna uttrycker det, är undanröjd räcker upp handen.

Att regeringens argumentation brister skall dock inte på något sätt tas till intäkt för att de som kritiserar beslutet har rätt. Dessa delas i två läger – dels de som anser att Sverige inte bör lägga mer pengar alls på flygplan, dels de som anser att vi bör köpa utländskt istället för att utveckla själva.

Den förra gruppens argument, som sträcker sig från Ofogs förvirrade idéer om global säkerhet genom ensidig svensk nedrustning, till Vänsterpartiets inlägg om att nuvarande version av Gripen duger ”för svenska förhållanden” faller egentligen av sig själva, om man accepterar tesen att Sverige behöver ha en förmåga till nationellt försvar (vilket man kan hoppas, fortfarande inte är en alltför kontroversiell idé). Ska vi ha en trovärdig försvarsförmåga behöver vi också ett modernt stridsflygplan. Om detta är utvecklat i Sverige eller någon annan stans är dock egentligen sekundärt. 

Vad dessa kritiker däremot har rätt i är att Gripen i nuvarande version duger i många år till. Det är just därför det är dags att börja utveckla Gripen E/F nu, eftersom komplexa system som stridsflygplan tar lång tid att omsätta. Att vänta med att utveckla nästa version av Gripen tills den nuvarande är slutkörd skulle medföra att vi under en lång period stod helt utan kvalificerat stridsflyg. 

Den andra gruppen kritiker har en avsevärt mycket bättre underbyggd argumentation. Att en vidareutveckling av Gripen är det bästa alternativet när det kommer till att förnya den svenska flygplansflottan är ingalunda självklart. Tvärtom är det ofta bättre att använda redan existerande lösningar och vinna synergieffekter, istället för att uppfinna hjulet på nytt. 

Vad de som hänvisar till industristöd, kapitalförstöring och utvecklingskostnader behöver göra är dock att presentera ett alternativ till en vidareutveckling av Gripen. Världsmarknaden är ingalunda det smörgåsbord av moderna och kostnadseffektiva stridsflygplanssystem dessa debattörer framhäver det som. Norge valde bort Gripen för att istället köpa 56 st amerikanska F-35. Livscykelkostnaden för dessa beräknas till 26 miljarder. Dollar. Schweiz, som i slutändan valde Gripen, fick samtidigt erbjudande om att köpa 18 st franska Dassualt för motsvarande ca 28 miljarder kronor. En större kvantitet plan (40-60 st) skulle antagligen medföra ett något lägre styckpris, men stora förändringar skulle samtidigt krävas i form av organisation, teknisk tjänst och utbildning. Huruvida livscykelkostnaden skulle vara lägre för ett plan ”från hyllan”, oaktat om det är amerikanskt eller europeiskt, är således högst tveksamt. 

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att inte alltför mycket har förändrats. Regeringen har visserligen bestämt att Sveriges luftrum ska försvaras även imorgon, men frågan om finansiering hänger fortfarande i luften. Svaret där heter ökade försvarsanslag, oavsett om vi uppgraderar Gripen eller köper utländskt.

Jonatan Berggren

Liberala Studenter Stockholm

SvD. SvD. DN. GP. SR. SR. SvD. DN. GP. SvD. DN. DN. GP. SR. Nliv. GP. SvD. SvD. SvD. SvD.

(Student)bostad mystiskt försvunnen

Studenter i Sverige har hyfsade ekonomiska möjligheter att efterfråga hyresbostäder, inte minst tack vare studiemedelssystemet. Ändå är det brist på bostäder att hyra. Är inte det konstigt? När någon i en marknadsekonomi vill köpa eller hyra något brukar det ju ofta dyka upp säljare illa kvickt. Problemet som konsument brukar ju snarare vara att man översvämmas av allsköns erbjudanden och reklam från säljare, även i situationer när man inte vill köpa något. Hur kommer det sig att så få vill bygga och hyra ut bostäder till studenter och andra, trots att efterfrågan om att få hyra finns?

En viktig förklaring är hyresregleringen. Om man på grund av reglering inte får hyra ut bostäder till de hyresnivåer som krävs för att det ska vara en rimlig investering att bygga och hyra ut riskeras det att inte byggas bostäder. Bruksvärdesystemet som idag ligger till grund för hyrorna behöver reformeras i riktning mot att bättre spegla marknadspriser.

En bostad är visserligen inte vilken vara eller tjänst som helst. Det är viktigt att upprätthålla förutsebarhet för hyresgäster och att undvika snabba och stora hyreshöjningar. Däremot är det orimligt att långsiktigt behålla hyresnivåer som kraftigt avviker från vad som är marknadsmässigt. Om man vill ge ekonomiskt utsatta personer bättre förutsättningar på bostadsmarknaden kan det vara bättre med riktade stöd såsom höjt studiebidrag, bostadsbidrag eller bostadstillägg för pensionärer, som stärker dessa individers förmåga att hävda sig på marknadsmässiga villkor. Att som idag tvångssätta hyror på konstlat låga nivåer leder bara till en svart marknad och ineffektiva beslut i bostadsfrågor från alla typer av aktörer. Den samhällsekonomiska ineffektivitet som följer av att priset på något så viktigt som hyresbostäder tvingas avvika från marknadspris slår tillbaka mot oss alla, även mot dem som sitter med hyreskontrakt i attraktiva lägen och ofta pekas ut som "vinnare" på det rådande systemet.

Det finns många fördelar med att få till stånd en utveckling där det byggs och efterfrågas fler små lägenheter, inte minst i storstadsregioner som Stockholm. Studenter behöver fler prisvärda hyresbostäder där standarden inte behöver vara den högsta. Är studenter exempelvis i behov av lika många parkeringsplatser som andra boende? Med "compact living" kan man ha det bra, trots begränsad boyta. Digitalisering innebär möjligheter till ett materiellt sett anspråkslösare liv som är bra både för miljön och den egna plånboken. Miljöpotentialen av en förtätad stad med många invånare är också stor.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN Debatt. SvD. DN Debatt. SvD. DN. DN. DN. DN Debatt. DN Debatt. DN Debatt. SvD Brännpunkt. GP. GP. SvD. SvD. SvD.

På spåret - under jord

Det är glädjande att allt fler vill bygga ut tunnelbanan i Stockholm. Det geografiska område inom vilket det är logiskt med nedgrävda transporter ökar i takt med att Stockholmsregionen växer. Ett förtätat och miljövänligt Stockholm är framtiden.

När Stockholm växer är det mycket viktigt att vid planeringen av nya bostäder se till att undvika bilberoende. Utökade satsningar på kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafik är nödvändigt i en växande storstad som annars riskerar framkomlighetsproblem. Trängsel- och parkeringsavgifterna behöver höjas. Larmrapporterna om höga avgas- och partikelhalter i Stockholmsluften måste tas på största allvar. Alla som besöker, bor eller arbetar i Stockholm påverkas av luftkvaliteten.


Spår och vägar ovan jord separerar stadsmiljön och gör det svårare för gång- och cykeltrafikanter. Nedgrävda transporter i tunnlar frigör däremot värdefull yta i markplanet som kan användas för att skapa en mer levande stadsmiljö. Att gräva ned delar av transportsystemet innebär att man förtätar staden i höjdled. Det finns många miljövinster med en tät stad där man kan gå och cykla till det mesta.


Som vi tidigare har efterlyst vore det intressant att titta närmare på möjligheterna att använda skjutdörrar mellan perrongen och spåren i tunnelbanan för att minska mängden skadliga partiklar i perrongluften och i tunnelbanevagnarna. Sådana dörrar skulle förstås även minska risken för att någon ramlar eller puttas ned på spåret, samtidigt som det minskar risken för självmord. Mildrat stationsbuller underlättar också verbal kommunikation och bidrar till en trevligare vardag.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. DN. SvD. SvD. Exp. SvD. SvD. DN. SvD Brännpunkt. SvD Brännpunkt. SvD Brännpunkt. DN. DN.

Vindkraftens bullrande baksida

Bullerproblemen från vindkraften måste tas på största allvar. Det är bevisat att buller är skadligt för hälsan och att vindkraftsbuller är störande.

Jag besökte nyligen ett så kallat samråd där ett energibolag berättade om planer på ny vindkraft. Där informerades om ljudets "maximala" utbredning via kartor med grön zon som signalerade att allt var frid och fröjd utanför den zon som markerade gränsvärdet 40 decibel. "Mer än så får inte vindkraftverk låta i Sverige", var det trygga budskapet. I ett land där vi är vana vid försiktighetsprincipen tror man då kanske att ljudet inte utgör ett problem bortom denna gräns. Men man fick ingen information om att upp till var femte person enligt Naturvårdsverket störs mycket vid ljudnivån 37,5-40 decibel. Denna information är förstås högst relevant att delge de individer som berörs av en vindkraftsexploatering.

Vindkraft har en roll i energiförsörjningen, men inte där människor bor eller uppehåller sig. Göteborgs skärgård bör förbli en lugn miljö.

Bullergränsvärdet för vindkraft kan behöva ses över och skärpas. Det är rimligt att successivt ställa hårdare krav för vindkraftsetablering. Det leder till att bolagen anpassar sig och utvecklar tystare vindkraftverk.

145 meter höga Big Glenn i Göteborg. Göteborg Energi vill bygga över ett dussin lika stora eller större verk i inloppet till Göteborg intill skärgården.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Expressen. Exp. GP. GP.

Miljöpolitik ett allmänintresse

Hållbarhetsfrågor väver in i hela samhället och framsteg på miljöområdet medför påfallande ofta positiva effekter kring andra samhällsutmaningar. Samhällsintresserade inom en rad olika områden har därför starka skäl att bejaka en samhällsomställning i miljövänlig riktning. Att satsa på miljöfrågor innebär inte att andra politikområden behöver stå tillbaka.

En offensiv miljöpolitik är exempelvis ofta bra för ekonomin, till skillnad från vad vissa befarar. Resurs- och energieffektivitet leder till ökat välstånd för såväl enskilda medborgare som länder. Att minimera den andel av ekonomin som läggs på import av fossila bränslen möjliggör ökad efterfrågan på exempelvis mer avancerade tjänster. Att bejaka en omställning i miljövänlig riktning är helt i linje med såväl framtidsoptimism som satsningar på forskning och utveckling. Synen att miljöengagemang handlar om att "stoppa käppar i hjulet" är förlegad. När miljökraven successivt höjs runt om i världen blir miljövänlighet både en nödvändighet och en konkurrensfördel för svenska exportföretag.

Vidare medför miljöåtgärder ofta positiva effekter för hälsa och välmående, såväl fysisk som psykisk. Det finns även viktiga samband mellan energisystem och frågor kring oberoende och nationell säkerhet. Genom att synliggöra denna typ av samband kan vi vinna brett stöd för de angelägna miljöåtgärder som krävs för att säkerställa biologisk mångfald, hållbara ekosystem och en god livsmiljö för oss människor.

Exempel på viktiga miljöåtgärder är satsningar på tunnelbana med avskaffade spärrar samt en nödvändig omställning kring stadsbilismen med höjda trängselskatter och friskare luft. Även satsningar på effektivt boende, byggande av fler små lägenheter och minskat transportbehov från bostaden till arbetet är angelägna.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. SvD. GP. GP. DN. DN Debatt. DN. DN. SvD Brännpunkt.

Skrota spärrsystemet

Det vore rimligt att skrota det tröga spärrsystemet i Stockholms kollektivtrafik, såsom man har gjort i Berlin. Att göra det snabbare och smidigare att åka tunnelbana och pendeltåg skulle gynna alla. Det skulle även skapa en känsla av frihet. Minskade kostnader för spärrvakter och fysiska spärrar skulle innebära att man får råd med de eventuellt utökade biljettkontroller som vore motiverade i en kollektivtrafik utan spärrar. Vi skulle även slippa problem med att människor kläms fast.

Samtidigt är det angeläget att stå upp för avgifter i kollektivtrafiken. Gång och cykel måste premieras framför kollektivtrafik om vi ska lyckas ställa om Stockholm i miljövänlig riktning.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN Exp. DN. SvD. Dagens Arena.

Rätt att utöka trängselavgifterna

De större städernas trafiksystem behöver ställas om i riktning mot fler gångtrafikanter, cyklister och utbyggd kollektivtrafik. Det är därför rätt att höja och utvidga trängselavgifterna i Stockholm och att undersöka om fler städer kan gynnas av trängselavgifter. Det är rimligt att prissätta fordonstrafikens många negativa konsekvenser för stadsmiljön. Till skillnad från koldioxidskattehöjningar som kan vara tunga för landsbygden innebär trängselavgifter att man prissätter just de miljöproblem som stadsbilismen står för, såsom dödligt dålig luft, buller och att stora utrymmen tas i anspråk som snarare behöver användas till cykling och kollektivtrafik.

Höjda gatuparkeringsavgifter i storstäder är också önskvärt för att frigöra utrymme, få ned antalet bilar i innerstaden och minska utsläppen från bilar som cirkulerar i jakt på en parkeringsplats. När utbudet är mindre än efterfrågan är det rimligt med prishöjningar.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm
DN Debatt. Exp. SvD. Ab. DN.

Tillåt studenter att arbeta fritt

Den höjning som regeringen har genomfört av fribeloppet, det vill säga den summa en student får tjäna innan studiemedlet begränsas, är mycket välkommen. Arbetslivserfarenhet är positivt för både individen och samhället. Ingen tjänar på att studenter behöver gå och oroa sig över vilket kalenderhalvår en löneutbetalning ska landa på. Det är bra att fler trycker på för ytterligare libraliseringar av CSN-reglerna så att studenter kan arbeta i den grad de själva finner lämpligt. Liberala Studenter anser att fribeloppet bör avskaffas helt.


Beskt besked i brevlådan

För lånedelen förefaller det finnas få skäl att behålla fribeloppet överhuvudtaget eftersom det rör sig om ett räntebärande lån. Frågan om huruvida fribeloppet för bidragsdelen behöver avskaffas för personer som tjänar en bra bit över 20 000 kr i månaden behöver debatteras mer. För egen del hör jag till dem som anser att det räcker om fribeloppet för bidragsdelen utökas mycket kraftigt, minst till en kvarts miljon i bruttoinkomst per år. Att behålla någon slags behovsprövning av studiebidraget är i linje med att nästan alla andra bidrag i samhället är behovsprövade. Ingen anser exempelvis att alla medborgare ska ha ett socialbidrag i botten och sedan sin ordinarie inkomst ovanpå det. Studiemedelssystemets grundsyfte är att möjliggöra för alla, oavsett ekonomisk bakgrund, att studera. Höginkomsttagare har redan ekonomiska förutsättningar för att kunna studera vid sidan av arbetet om de vill. Att ge uppåt 3000 kr per månad i bidrag till en höginkomsttagare som läser en kvällskurs bör enligt min mening inte prioriteras.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Läs vad Joakim Holmertz i LUF skriver i SvD.

Stockholmsluften måste förbättras

Luftkvaliteten är generellt ett stort problem i Stockholm och det beror inte minst på fordonstrafiken. Avgaserna är farliga, däckens friktion mot vägbanan river upp skadliga partiklar, det har kommit rapporter om att även bromsar orsakar skadliga utsläpp, etc. Ett ökat antal diesel-fordon förefaller även förvärra situationen. Larmrapporterna om höga partikelhalter i Stockholmsluften måste tas på allvar och leda till åtgärder. Det gälller även rapporterna om den farliga luften i tunnelbanan. Trafiksystemet i Stockholm behöver ställas om i riktning mot fler gångtrafikanter, cyklister och utbyggd kollektivtrafik. Höjda och utökade trängselavgifter i Stockholm är rätt och rimligt. Parkeringsavgifterna bör även justeras uppåt.

DN ledare om avgift för dubbdäck. Avgaser ger barn sämre lungor (SVT). SvD. SvD. SvD.

Fördelar med att bo nära jobbet

Det finns många fördelar för både individ och samhälle av att människor bor relativt nära sina arbetsplatser. Pendling kan ha höga kostnader för såväl hälsan, miljön, privatekonomin som fritiden. Många genomför över 450 arbetsresor per år, vilket i Stockholm potentiellt har stora konsekvenser för miljö- och trängselsituationen. Ju kortare väg man har till jobbet eller studierna, desto större chans att man kan välja de för både individ och samhälle bästa transportmedlen: promenad eller cykling. Idén om att ibland arbeta hemma av miljöskäl är intressant, även om det kan vara svårt i praktiken på många arbetsplatser. Att ha fler videomöten istället för långväga fysiska möten som kräver transporter är också något som fler arbetsplatser bör överväga.

Det är synd att arbetsplatserna i Stockholm inte är bättre lokaliserade i förhållande till var människor bor. Det är även beklagligt att bostadsmarknaden, framförallt hyresmarknaden, är såpass trögrörlig som den är. När man skaffar sig nytt jobb vore det naturligt att överväga, förstås beroende på familjesituation, att söka sig till en bostad varifrån man snabbt och lätt kan ta sig till arbetsplatsen. Det förefaller dock som en utopi med tanke på den hyresmarknad som råder i Stockholm idag. Vid utformningen av bostadspolitiken bör vikten av rörlighet på bostadsmarknaden värdesättas högre än idag för att minska arbetsresors belastning på miljön och trängseln.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. SvD.

Miljöpolitik ett allmänintresse

Hållbarhetsfrågor väver in i hela samhället och framsteg på miljöområdet medför påfallande ofta positiva effekter kring andra samhällsutmaningar. Samhällsintresserade inom en rad olika områden har därför starka skäl att bejaka en omställning i miljövänlig riktning. Att prioritera miljöfrågor innebär inte att andra politikområden behöver stå tillbaka.

En offensiv miljöpolitik är exempelvis ofta bra för ekonomin, till skillnad från vad vissa befarar. Resurs- och energieffektivitet leder till ökat välstånd för såväl enskilda medborgare som länder. Att minimera den andel av ekonomin som läggs på import av fossila bränslen möjliggör ökad efterfrågan på exempelvis mer avancerade tjänster. Att bejaka en omställning i miljövänlig riktning är helt i linje med såväl framtidsoptimism som satsningar på forskning och utveckling. Synen att miljöengagemang handlar om att "stoppa käppar i hjulet" är förlegad. När miljökraven successivt höjs runt om i världen blir miljövänlighet både en nödvändighet och en konkurrensfördel för svenska exportföretag.

Vidare medför miljöåtgärder ofta positiva effekter för hälsa och välmående, såväl fysisk som psykisk. Det finns även viktiga samband mellan energisystem och frågor kring oberoende och nationell säkerhet. Genom att synliggöra denna typ av samband kan vi vinna brett stöd för de angelägna miljöåtgärder som krävs för att säkerställa biologisk mångfald, hållbara ekosystem och en god livsmiljö för oss människor.

Exempel på viktiga miljöåtgärder är satsningar på tunnelbana med avskaffade spärrar samt en nödvändig omställning kring stadsbilismen med höjda trängselskatter och friskare luft. Även satsningar på effektivt boende, byggande av fler små lägenheter och minskat transportbehov från bostaden till arbetet är angelägna.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. SvD. GP. GP. DN. DN Debatt. DN. DN. SvD.

Rättvist med olika premier för män och kvinnor

Frågan om huruvida försäkringsbolag bör fortsätta tillåtas ha differentierade premier för män och kvinnor är komplicerad. Det är visserligen generellt önskvärt att eliminera slentrianmässiga skillnader i bedömning av individer baserat på kön. Samtidigt är det ett vetenskapligt faktum att ju fler faktorer som försäkringsbolagen tillåts ta hänsyn till, baserat på evidensbaserade samband mellan grupptillhörighet och risker, desto mer rättvis blir i genomsnitt varje försäkringstagares individuella premie. Det vill säga, desto bättre överensstämmelse blir det mellan den risk som den individuella försäkringstagaren utsätter försäkringskollektivet för och den premie som försäkringstagaren betalar. Detta följer logiskt och oundvikligen av principerna för korrekt tillämpad statistisk regressionsanalys. Det finns flera argument som talar för att fortsätta tillåta differentierade försäkringspremier utifrån kön.

1. I genomsnitt bidrar försäkringsbolagens användning av faktorn kön till mindre skillnader mellan den risk som den individuella försäkringstagaren utsätter försäkringskollektivet för och den premie som den individuella försäkringstagaren får betala. Detta kan betraktas som rättvist.

2. Om differentierade premier inte tillåts skulle det bli vanligare att försäkringstagare upplever att den premie man betalar inte stämmer överens med den risk man utsätter kollektivet för. Det skulle undergräva viljan hos personer med lägre risk att teckna försäkring. Hur många 20-åringar skulle teckna en livförsäkring om premien var samma som för 90-åringar? Pensionsförsäkringar är ett annat exempel. Män lever i genomsnitt kortare än kvinnor. Om män inte skulle kompenseras för detta i pensionsförsäkringar finns risken att män skulle sluta teckna sådana försäkringar. Då skulle kvinnornas villkor ironiskt nog ändå försämras i riktning mot den nivå som gällde för kvinnor när männen deltog i försäkringskollektivet. Kanske skulle villkoren till och med bli något sämre eftersom stordriftsfördelar går förlorade när antalet försäkrade minskar. För alla som står upp för breda försäkringssystem kan det anses angeläget att slå vakt om ett system med differentierade premier, snarare än att alla ska betala samma premie, eftersom det sistnämnda skulle riskera att leda till att färre vill teckna försäkringar.

3. Det vore förstås bra om "individuella egenskaper" styrde premiesättningen, men i praktiken är även många av dessa "individuella egenskaper" i sin tur baserade på samband mellan grupptillhörigheter och risk. "Individuella egenskaper" behöver inte vara mer individuellt rättvisande än sambanden mellan kön och risk. Är exempelvis postnummer en mer individuell bedömning än kön? Eller om det var 5 eller 10 år sedan du klarade uppkörningen, vad säger det om hur mycket erfarenhet av bilkörning som just du som individ har samlat på dig under dessa år? Det rör sig, i likhet med för kön, om samband utifrån grupptillhörighet.

4. Risken för godtycke ökar vid bedömningar av "individuella egenskaper", jämfört med mer objektiva faktorer som kön.

5. Att kartlägga "individuella egenskaper" hos försäkringstagare kan vara känsligt ur ett integritetsperspektiv, vilket talar för att försäkringsbolag även fortsättningsvis bör tillåtas använda den lättillgängliga, objektiva faktorn kön (med reservation för att könstillhörighet är en komplicerad fråga för vissa individer).

Slutligen kan nämnas att skillnader i försäkringspremier kan synliggöra samhällsproblem, exempelvis att unga män i genomsnitt lever farligare i trafiken.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. GP. DN. SvD.

Liberalerna och Gripen

Under den senaste tiden har det från liberalt håll lyfts kritik mot JAS 39 Gripen och vad det svenska stridsflygplanet gjort respektive inte gjort för försvarspolitiken. Liberala Ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman skrev för en tid sedan tillsammans med förbundets försvarspolitiska talesperson Emma Widman om hur JAS "kraschar försvaret". I artikeln beskrivs Gripen som ett prestigeprojekt som smakar mer än det kostar, vad gäller såväl försvarsförmåga som arbetstillfällen och andra "bonuseffekter", och som dessutom riskerar att hindra utvecklingen av övriga försvaret. 

Vidare kritik publicerades på bloggen Frihetligt, där Ida Mörk liknar det svenska flygplansprojektet med förlisningen av regalskeppet Vasa 1628. Mörk lyfter dessutom nyheten om den delvis inställda flygövningen under slutet av januari, då högt lufttryck gjorde att flygvapnet valde att ställa in delar av övningen. 

Båda Cwejman/Widman och Mörk ifrågasätter också exportdelen av det svenska projektet och pekar på de begränsade framgångar Gripen har rönt på den internationella marknaden. 

Att liberaler kritiserar projekt som Gripen är i det närmaste naturligt. Industristöd, protektionism och militärindustriella komplex rimmar föga med marknadsekonomi och frihandel och bör på så sätt ifrågasättas. I situationen som Cwejman/Widman beskriver den, där ett inhemskt prestigeprojekt riskerar att resultera i en saltad nota för skattebetalarna, talar allt förnuft för att dra öronen åt sig - i synnerhet om prestigeprojektet i fråga, som Ida Mörk beskriver, inte ens kan operera under svenska förhållanden.  

Att på det sättet förstå läget är dock, menar jag, att göra det lätt för sig. Först det rent tekniska. Sant är att Gripen under flygvapenövningen i januari inte lyfte och att det hade med vädret att göra. Lufftrycket, som var det högsta i Sverige på 40 år, låg utanför skalan för planets instrument för höjd och hastighet och gjorde att planets system visade ett felmeddelande. Att beskriva det som att planen inte fungerar är dock ta i väl mycket. Att flyga med felmeddelanden undviker man av förståeliga skäl, liksom man helst inte kör en bil med trasig hastighetsmätare. Kommer kriget respektive om barnen måste till sjukhus gör man det ändå.

Man kan såklart vara av inställningen att Försvarsmakten ska göra ”allt” som om det vore skarpt läge. Jag är det inte. Sverige och Gripen har varit förskonade från dödsolyckor, till skillnad från många andra länder och plan (franska Rafale, amerikanska Hornet). En del i detta är att inte ta onödiga risker, vilket beslutet om att inte flyga med felmeddelanden ligger väl i linje med (även om det sannolikt inte skulle vara några problem).

Nästa del rör möjligheten att exportera Gripen. Såväl Cwejman/Widman som Mörk ifrågasätter Gripens duglighet och Sveriges förmåga att utveckla högteknologiska stridsflygplan, baserat på, som man ser det, bristen på exportframgångar. Vad en sådan argumentation missar är dock att krigsmaterielexport är en fråga som i låg grad handlar om produktkvalitet. Motköp, allmän- och säkerhetspolitiska överväganden och ibland korruption utgör de faktorer som avgör vilket plan eller fartyg en stat väljer. Att bara titta på vilka som köpt eller inte köpt Gripen ger därför ett dåligt underlag för att bedöma Gripens kapacitet – hade den rent militära förmågan (och kanske i synnerhet kostnadseffektiviteten) varit utslagsgivande hade sannolikt ett antal upphandlingar (läs Norges) sett annorlunda ut.

Givetvis har kritikerna i slutändan en poäng. Man kan tala sig blå om Gripens överlägsenhet och ojusta upphandlingar - vill ingen annan betala för utvecklingen svenska stridsflygplan får vi bära kostnaden själva, eller lägga ner. Två saker ska dock noteras. För det första flyger idag, förutom Sverige, ytterligare fyra länder Gripen och ytterligare ett antal länder har det svenska planet med i upphandlingar och försök, trots att konkurrerande flygplan har avsevärt större politisk uppbackning, från (i sammanhanget) avsevärt större hemländer. För det andra presenterar varken Cwejman/Widman eller Mörk något alternativ till Gripen.

Den senare delen är kanske den försvarspolitiskt intressantaste. Stänger man dörren för vidareutveckling av Gripensystemet finns egentligen bara en väg att gå.

Cwejman/Widman slår tydligt fast att man inte vill låta skattebetalarna betala en uppgradering av de svenska Griparna. Följdfrågan blir då om man kan tänka sig att betala för nyinköp av amerikanska Joint Strike Fighters, franska Rafale-plan eller multilateralt producerade Eurofighters? Ett nej på även den frågan skulle innebära att vi behåller Gripen i nuvarande version (s k C/D) på obestämd framtid, vilket vore mycket olyckligt för svensk försvarsförmåga. Krig är en materialsport och utvecklingen går fort. Det är ingen orimlig bedömning att Gripen i nuvarande version inom en tioårsperiod kommer att vara föråldrad.

Om vi å andra sidan köper utländskt, i form av exempelvis Eurofighter eller Rafale, behöver vi inte längre upprätthålla en egen flygplansutveckling och -produktion. Visserligen går vi miste om en del positiva bieffekter, såsom forskningsfördelar och arbetstillfällen, men det är ändå möjligt att kostnaden för nyinköp blir lägre än för vidareutveckling.

Att köpa flygplan är dock en ganska knepig ekonomisk kalkyl. Norrmännen valde i sin upphandling för ett par år sedan bort Gripen till förmån för den amerikanska Joint Strike Fighter. Från början sas att prislappen var 18 miljarder norska kronor. Idag nämner den norske försvarsministern det fyrdubbla som en tänkbar slutsumma (delar av, men långt ifrån hela, prisskillnaden förklaras med osäkerhetsfaktorer och skillnader i penningvärde). Innan man räknar hem nyinköpets alla välsignelser bör man alltså vara tämligen välunderrättad om vad som kan komma att hända mellan beställning och leverans.

Det är dock inte allt. Att byta flygplan är en sak. Att byta flygplanssystem är en helt annan. Förutom att få de nya maskinerna på plats måste hela det svenska flygvapnet anpassas till ett nytt plan. Det handlar om allting ifrån att omutbilda piloter, tekniker och klargöringspersonal till ombyggnader av baser, inköp av reservdelar och anpassning till av ledningssystem. Men sen då? Visst kan det bli fråga om en hög engångskostnad, men har man väl bitit ihop och betalat ska väl allting vara klart?

Jo. Allting utom flygtiden. Alltså kostnaden för att hålla planen i luften. Hur den beräknas varierar. Vissa (ofta flygtillverkarna själva) använder den absoluta minimikostnaden, medan andra inkluderar även sådant som lönekostnader och slitage, varför det blir svårt att jämföra mellan system på ett exakt sätt. Klart är dock att Gripen tillhör de billigare alternativen i klassen och att kostnaden per flygtimme sannolikt skulle mångdubblas med ett annat system, vilket i sin tur skulle resultera i mindre tid i luften. Redan idag flyger svenska piloter för lite. En kostnadsökning skulle allvarligt riskera svenska piloters möjlighet att upprätthålla sin kompetens och således på sikt luftförsvarsförmågan, oavsett vilket flygplanstyp man har. 

Som jag diskuterade i inledningen är det naturligt att projekt som Gripen triggar den liberala ryggradsreflexen. Tveklöst kan och bör man också ifrågasätta denna typ av materielsatsningar. Att därifrån ta steget till att argumentera för vad som skulle innebära en nedläggning av Gripen och en övergång till ett ospecificerat annat system är dock steget långt. Sverige har idag en mycket kompetent stridsflygplansmodell i sin ägo. Att sluta utveckla det skulle få stora konsekvenser och bör beslutas om först då ett realistiskt (billigare) alternativ presenteras.

Jonatan Berggren
Liberala Studenter Stockholm

Inlägget har även publicerats på debattsidan Newsmill.

DN. SVT. DN. SvD. E24. GP ledare. GP. SVT.

Nödvändig omsvängning kring bilismen

Som liberal vill man gärna vara teknikoptimist, men man måste samtidigt förhålla sig till verkligheten såsom den faktiskt ser ut. Stadsbilismens bekymmer förefaller tyvärr inte kunna lösas inom rimlig tid enbart via teknikutveckling. Miljöministerns budskap att biltrafiken av miljöskäl måste minska innebär en välkommen omsvängning efter en period av alltför teknikoptimistisk hållning på högsta ort.

På global nivå finns klimathotet att ta hänsyn till. Lokalt är stadsbilismen problematisk genom farliga avgaser, att däckens friktion mot vägbanan river upp skadliga partiklar, larmrapporter om skadliga partiklar från fordonsbromsar, buller, olycksrisker och att stora centrala utrymmen tas i anspråk. Trafiksystemet i Stockholm behöver ställas om i riktning mot fler gångtrafikanter, cyklister och utbyggd kollektivtrafik. Höjda och utökade trängselavgifter i Stockholm är rätt och rimligt. Parkeringsavgifterna bör även justeras uppåt.

Att använda ekonomiska styrmedel och marknadskrafter är en liberal väg framåt. Då väljer människor bort just de bilresor där de själva bedömer att bilen inte längre innebär en tillräckligt stor nytta för att motivera kostnaden. De bilresor där bilen verkligen tillför ett stort värde jämfört med andra färdsätt kommer däremot överlag att fortsätta genomföras.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

SvD. GP. Kökollen. DN. SvD. SvD. DN. Gp. E24. SvD. SvD. SvD. SvD. GP. SvD. Trafikverket. SR. SvD.