Förutsättningar för Mp-samtal

I skrivande stund ser Alliansen inte ut att få egen majoritet. Samtidigt har Sverigedemokraterna tyvärr kommit in i riksdagen. Inte minst i tider av ekonomisk oro är det lämpligt med majoritetsstyre och ett allianssamarbete med Miljöpartiet bör därför övervägas. Det finns förutsättningar för ett sådant samarbete, exempelvis i spåren av att Miljöpartiets syn på EU har förändrats och inte längre utgör den stötesten det gjorde förr.

Miljöfrågorna har inte spelat en framträdande roll under valrörelsen, men utgör alltjämt mycket viktiga samhällsutmaningar. Energi- och resurseffektivisering är ett område där det finns utrymme till samsyn. Grön skatteväxling stöds i praktiken av båda blocken. Höjda skatter på miljöfarliga utsläpp kombinerat med sänkt skatt på arbete skulle Alliansen och Mp kunna enas om, givet att man kan hitta lösningar som inte drabbar landsbygden alltför hårt. Möjligheten att exportera el till Sveriges närområde innebär också att satsningar på förnybar energi och fortsatt kärnkraftsanvändning inte behöver stå i motsats till varandra. Därmed behöver kärnkraften inte utgöra en oövervinnerlig stötesten under den kommande mandatperioden. Satsningar på kollektivtrafik och cykling bör man också kunna samarbeta kring.

Miljöpartiet pekade under valkvällen indirekt ut ett antal politikområden där man vill se en annorlunda politik för att kunna stödja en alliansregering, däribland klimat- och miljöpolitiken, reglerna för sjukskrivna och integritetsfrågor. Det torde finnas möjligheter för att diskutera möjliga överenskommelser och förbättringar inom dessa områden. I förhandlingarna är det dock viktigt att Alliansen inte överger arbetslinjen. Arbete skapar välfärd och Mp:s förslag om generellt förkortad arbetstid är därför olämpligt. Man kan dock exempelvis tänka sig överenskommelser kring arbetslivet under småbarnsåren.

Uppfattningen att förmögenhetsskatten hör hemma på soptippen sammanfaller lyckligtvis mellan Alliansen och Miljöpartiet. Bland utmaningarna återfinns Miljöpartiets önskan om att kraftigt nedrusta försvaret. Huruvida ett eventuellt samarbete med Miljöpartiet skulle kunna ske via riksdagen eller även via regeringen får de kommande förhandlingarna utvisa. För att hålla Sverigedemokraterna långt ifrån en maktposition är det angeläget att alla parter går in i samtalen med ett öppet sinne.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Naiv rödgrön försvarspolitik

Demokratier har praktiskt taget aldrig gått i krig med varandra. Det är dock bara hälften av jordens befolkning som lever i demokratier. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en naiv inställning till huruvida det skulle kunna spela någon roll om världens demokratier skulle bli militärt underlägsna diktaturer på nytt såsom var fallet inför andra världskriget. Chamberlains ”Peace for our time”-överenskommelse med Hitler 1938 hindrade på intet sätt det världskrig som blev en av de största katastroferna i mänsklighetens historia. En lärdom är att försvarspolitik inte bör styras utifrån hur man önskar sig att världen borde se ut – utan utifrån hur den faktiskt ser ut. Sveriges kommande försvarsbeslut bör utformas på rationella grunder – inte utifrån en naiv och felaktig rödgrön ideologisk föreställning om att nedrustning i varje läge maximerar chanserna till fred.

De rödgrönas krav på att USA ska avveckla alla sina militärbaser i länder såsom Sydkorea och Tyskland utgör naiv plakatpolitik som inte kan antas minska krigsrisken. USA:s närvaro i och kring Sydkorea behövs på grund av hotet från kommunistiska Nordkorea. Den amerikanska närvaron i Tyskland går att spåra till när USA och Storbritannien befriade Västeuropa från Nazityskland. USA-närvaron som därefter blev kvar för att möta hotet från den kommunistiska diktaturen Sovjet har varit i linje med vad demokratiskt valda tyska regeringar har önskat sig och utgör inget som Sverige bör kräva ett tillbakadragande av. Det vore samtidigt olyckligt om Sveriges politik rörande FN-insatsen i Afghanistan skulle präglas av Vänsterpartiets beröringsskräck för USA och NATO. Att undvika att ge Vänsterpartiet inflytande över svensk försvars- och utrikespolitik är ett gott skäl att rösta på Alliansen.

Den stora svenska nedrustning som har genomförts efter kalla krigets upplösning får överlag anses ha varit rimlig med tanke på att Rysslands militära förmåga till stora delar rostade sönder. Förhoppningsvis kommer det säkerhetspolitiska läget över tid att fortsätta utvecklas i positiv riktning. Försvarspolitiken måste dock baseras på realistisk analys och inte på ideologisk naivitet och önsketänkande.


World War 2 Memorial i Washington. 1900-talets historia där USA räddade demokratierna i Västeuropa mer än en gång tål att återberättas när de rödgröna nu går till val på en utrikespolitik där Vänsterpartiets slentrianmässiga ogillande av landet i väster riskerar att få genomslag.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm