Krishanteringsförmågan måste stärkas

Sveriges krishanteringsförmåga måste stärkas för att bättre hantera såväl olyckor och naturkatastrofer som terroristbrott. Utöver samhällets beredskap behöver även enskilda medborgares förmåga stärkas eftersom enskilda individer oftast är först på plats. Ett boktips är "När det otänkbara händer: vem som överlever en katastrof och varför".

När det gäller misstänkta terrorbrott är det viktigt att snabbt ta sig förbi förnekelsestadiet och mobilisera direkt. Brottsutredningen och analysarbetet bör alltid ske i blixtfart eftersom det inte är ovanligt med flera sammankopplade terrordåd samma dag, exempelvis flygplanskapningarna den 11:e september eller terrordåden i Norge.

Vi har tidigare bloggat om hur långsamt myndigheter kan agera när katastrofer eller terrorbrott inträffar efter ordinarie arbetstid på kvällar och helger. Tillräckligt med kompetent personal måste extrakallas direkt. Man kan tyvärr befara att så inte skedde efter terrordådet i Stockholm för ett år sedan.

Det var ingen slump att självmordsbombaren Taimour Abdulwahab valde Drottninggatan där koncentrationen av fotgängare är extrem. En bomb likt den som Anders Behring Breivik detonerade i Oslo skulle kunna orsaka ett tresiffrigt antal döda på Drottninggatan. Att skapa fler gågator i city skulle medföra ett mer utspritt rörelsemönster, vilket vore säkrare ur terrorsynpunkt.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Exp. SvD. SvD. SvD. SvD. Exp. SR. SvD. SvD. SvD.

Betydelsen av blixtsnabba insatser

Japan förefaller snabbt ha mobiliserat betydande resurser för att möta den jordbävnings- och tsunamikatastrof som drabbade landet på fredagen. Att hela landet i någon grad skakade av jordbävningen bidrog antagligen till krismedvetenheten. Att det inträffade en vardagseftermiddag strax före klockan 15 var samtidigt tur i oturen. Annat var det vid tsunamikatastrofen på juldagen 2004 när ingen tydlig information kom fram snabbt. Katastrofer som tsunamin och Estonia-olyckan nattetid 1994 speglar vilken tid det kan ta att mobilisera rätt resurser när katastrofer inträffar utanför ordinarie arbetstid när bemanningen är låg och många kanske sover. När man läser tidsaxeln över Estonia-katastrofen är det beklämmande att se hur många timmar, och därmed människoliv, som gick till spillo för att olika relevanta resurser inte aktiverades direkt.

Även terrordådet i Stockholm sent en lördagseftermiddag 2010 föder orosmoln kring vilken beredskap de relevanta myndigheterna har på obekväma arbetstider. Man får hoppas att polisen och Säpo internt arbetade snabbare än vad deras mediakommunikation indikerade. Explosionerna inträffade på lördagseftermiddagen klockan 16:52 och 17:02. Vid söndagsförmiddagens presskonferens klockan 10 uppgavs att man inte visste säkert om det fanns något samband mellan de båda explosionerna. Detta trots att den stora närheten i såväl tid som rum mellan de båda explosionerna redan från start innebar att sannolikheten att händelserna inte skulle vara relaterade får anses ha understigit fem procent - det är trots allt hyfsat ovanligt med explosioner på Drottninggatan. Detta borde rimligen ha varit skäl nog att aktivera en mängd resurser. Man behövde sedan inte vara Sherlock Holmes för att koppla ihop de mail och ljudfiler som skickades till TT och Säpo med personen vars bil hade exploderat på Drottninggatan och vars ägare låg kvar på en tvärgata. Myndigheterna förefaller dock inte ha varit säkra nog i sina bedömningar för att kommunicera en sådan slutsats 17 obekväma helgtimmar efter explosionerna. I bästa fall berodde det på en vilja att vara försiktig. Men kan vi utesluta att det berodde på att man helt enkelt inte kallade in tillräckligt med kompetent personal på lördagskvällen och natten? Katastrofer inträffar inte bara måndagar-fredagar kl 9-17 och det måste beaktas när samhällsskyddet byggs upp.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm