Menar regeringen allvar med sin miljöpolitik?

Den massiva användningen av handelsgödsel på åkrarna är den främsta orsaken till övergödningen av Östersjön. Handelsgödslet bidrar även i hög grad till utsläppen av lustgas, som är starkt klimatpåverkande. Dessutom innehåller gödslet kadmium, som är en biprodukt från brytningen av fosfor. Kadmium är en cancerframkallande tungmetall.
På grund av gödslet hamnar den i vår mat.

Igår beslutade riksdagen att ta bort skatten på handelsgödsel och på kadmium; två kraftfulla verktyg i kampen för en bättre miljö.
Att regeringen verkligen prioriterar klimatet och Östersjön, vilket man säger sig göra, förefaller föga troligt.

Caroline Le Lann Roos

Köpenhamn i fokus

Om drygt tre veckor firar vi nyår 2010. Då är det blott 10 år kvar till när Sveriges koldioxidutsläpp behöver ha minskats med minst 40 procent jämfört med 1990 års nivå. Finanskrisen har visat att världens ledare kan komma överens i avgörande frågor när det behövs. Köpenhamnsmötet som nu inleds blir förhoppningsvis ett positivt avstamp i det klimatarbete som kommer behöva fortsätta under många år framöver.

Folkets förtroende för Folkpartiet i klimatfrågan är dock fortsatt lågt, enligt en färsk opinionsundersökning. Många Folkpartiväljare känner större förtroende för andra partier, gissningsvis för Miljöpartiet som i undersökningen åtnjuter överlägset störst förtroende och för Moderaterna i spåren av Fredrik Reinfeldts EU-ledarskap. En liberal miljö- och klimatpolitik bör inte fokusera för mycket på kärnkraft. Utan en fortsatt användning av kärnkraft förefaller det visserligen svårt att se hur de svenska koldioxidutsläppen inte skulle bli högre, allt annat lika. Klimatpolitik handlar dock om betydligt mer än om att förespråka ytterligare kärnkraftverk som på grund av långa ledtider ändå inte förmår minska utsläppen på kort sikt.

Utöver satsningar på förnyelsebar energi behöver stora insatser göras när det gäller energieffektivisering. Individens möjlighet att påverka utvecklingen via konsumentmakt i vardagsbeslut är större än vad många tror. Med makt följer ansvar. Genom tydligare klimatmärkning av produkter och tjänster kan möjligheten att ta ansvar stärkas. Det måste samtidigt göras mer ekonomiskt rationellt att agera klimatvänligt. I en rad avseenden är det redan idag bra för plånboken att minska onödig konsumtion och välja miljövänliga alternativ. En fortsatt grön skatteväxling behöver dock genomföras med högre skatt på miljöskadliga alternativ kombinerat med sänkt skatt på positiva företeelser såsom förvärvsarbete.

Kollektivtrafik, promenerande och cyklande måste gynnas. I Stockholm behöver trängselavgifternas nivåer ses över och troligen höjas. Trängselavgifternas synlighet kan vara en förklaring till att de har fått en betydande effekt på trafikmängden. Det kan således vara på sin plats att framhålla hur dyrt det redan idag är att äga och köra bil. Genom att påminna om kostnaderna kan man minska bilåkandet utan ytterligare fördyringar för de personer på landsbygden som kan vara beroende av bilen som transportmedel. Bland bilkostnaderna återfinns att nybilsvärdet kan halveras på tre år, bränslekostnader, servicekostnader, fordonsskatt, försäkring, besiktning, garage & parkeringskostnader, trängselavgifter, tillbehör...

Det är viktigt att framhålla att alla behöver hjälpas åt för att skapa ett hållbart samhälle. Låg- och medelinkomstländer står för en stor del av den förväntade framtida ökningen av exempelvis koldioxidutsläpp och därför måste omfattande miljö- och klimatinvesteringar genomföras där, ofta med investeringsmedel från rikare länder. Samtidigt måste den negativa klimatpåverkan från höginkomstländer minska kraftigt. Tuffa krav på energieffektivisering och miljöförbättringar i rikare länder kommer leda till framtagandet av vassare tekniker, koncept och idéer som får ännu större positiva miljöeffekter i takt med att de används globalt.

Av Johan Lind

På tal om namnlagen..

..så får man tydligen inte kalla sig Slisk, eftersom namnet
"kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det".
En något mer liberal inställning vore inte så dumt.

Artikeln finns att läsa på SvD:s hemsida:
www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3786743.svd


Caroline Le Lann Roos

20 år sedan järnridån rullades upp

Idag firar vi tjugoårsminnet av att Berlinmuren revs, vilket banade väg för att Öst- och Västtyskland återförenades. Berlinmurens fall är en tung symbolisk händelse i en ännu större rörelse där flertalet östeuropeiska länder blev fria från kommunismens ok över den ekonomiska utvecklingen, demokratin och mänskliga rättigheter. Många av de tidigare kommunistiskt styrda länderna har efter reformprocesser tagit steget in i den europeiska gemenskapen och hamnat i bättre utvecklingsbanor. Här var Sveriges prioritering av utvidgningsfrågan under det förra EU-ordförandeskapet en pusselbit på vägen. EU är efter en lång period av frihetsspridande en gemenskap för 27 länder med fler kandidater på väg in, däribland Island i nordväst och Kroatien i söder. Det nyss antagna Lissabonfördraget ger bättre förutsättningar att styra ett EU med alltfler medlemsländer. Medborgarnas omtanke stannar inte vid nationalstatsgränserna och rädslan som ibland luftas inför en fortsatt utvidgning av unionen förefaller ofta onödig. Mänskliga rättigheter och liberala principer behöver stärkas i flera länder och EU:s dörr bör alltid stå öppen för grannländer som kan leva upp till unionens krav och vill förhandla om medlemskap. Samtidigt är det viktigt att EU inte slutar ställa krav på kandidatländerna så fort de formellt kommit med i unionen. Även i etablerade EU-länder behövs fortsatta liberaliseringar och reformer.

Av Johan Lind

7 av 10 tar bilen till affären.

Det framgår av Svensk Handels enkätundersökning som presenterades idag. Miljörörelsen har minst sagt mycket att jobba med.
Visst kan man hoppas på tekniska lösningar. Men än finns inte många vettiga alternativ till fossila bränslen, och faktum kvarstår:
Vi står inför en klimatkatastrof.

Det kräver tyvärr uppoffringar. För det blir aldrig lika bekvämt att åka buss som att åka bil. Att vår massiva förbränning av fossila bränslen är ohållbar är inte ens en kontroversiell fråga längre. Det är dags att göra något på riktigt. Här krävs internationella avtal som ställer höga krav, det krävs att man satsar på kollektivtrafik och det krävs insatser från vanliga medborgare.

Här har västländerna ett stort ansvar. Det är de fattiga länderna som kommer drabbas hårdast när missväxt, översvämningar och tyfoner blir allt vanligare.
De första offren har redan skördats.

Caroline Le Lann Roos

Rädda vem?

När forskarvärlden kräver ett torskfiskestopp i Östersjön för att torskbeståndet ska ges en chans att återhämta sig, beslutar EU:s ministerråd att öka kvoterna. Det är galet av främst två skäl:

För ett artbestånd som står på randen till att försvinna, kan det se ut som att beståndet ökar. I själva verket kan det istället vara så att individerna ”håller ihop” för att överleva. Så skedde exempelvis i Grand Banks utanför Kanada innan torsken försvann helt. Efter 20 år har den fortfarande inte kommit tillbaka. Och även om torskbeståndet faktiskt skulle ha ökat i Östersjön, är det alldeles för tidigt att blåsa faran över.

Utfiskningen är inte enda orsaken till att torsken i Östersjön är hotad. Även övergödningen, orsakad av människan, spelar in här. Läckaget av fosfor och kväve till våra sjöar och hav är betydligt större än vad naturen kan hantera. Det resulterar bland annat i algblomning och döda bottnar. På dessa bottnar lägger torsken sina ägg. I Östersjön motsvarar de döda bottnarna en yta lika stor som Danmarks.

Det som påverkar torsken påverkar hela ekosystemet, vilket är viktigt att komma ihåg. Kampen för torsken handlar inte bara om vilken fisk vi kommer se på tallriken i framtiden, utan problemet är betydligt större än så.

Vad är viktigast – att rädda yrkesfiskarna eller att rädda jordklotet?

Av Caroline Le Lann Roos

Äntligen fritt att själv välja namn!

Liberala Studenter Stockholm välkomnar beskedet i regeringsrättsdomen om att en individ numera har rätt att ta sig ett förnamn som traditionellt förknippas med det motsatta könet. Det är en liberal självklarhet att en individ har rätt att själv välja vilket namn hon eller han vill bära. Ingen ska förnekas ett namn med könstillhörighet som motivering. Samtidigt som praxisförändringen i domen är ett steg i rätt riktning krävs ytterligare liberaliseringar för att öka människors möjligheter att själva välja hur de vill tilltalas.

Skatteverkets pressmeddelande finns att läsa här.

Av Johan Lind