På väg mot nollvisionen

När trafikåret 2010 summeras kan en glädjande minskning av antalet trafikdöda till 270 personer noteras. Det är inte länge sedan antalet trafikdöda årligen motsvarade de svenskar som omkom i Estonia-katastrofen. Det finns stor anledning att känna förtroende för det trafiksäkerhetsarbete som långsiktigt bedrivs inom ramen för nollvisionen.



Hög hastighet, frontalkollisioner, alkohol och trötthet skördar tyvärr fortfarande många offer. Vägverkets satsningar på lägre hastigheter är en fullföljning av en mycket framgångsrik svensk trafikpolitik när det gäller att minska antalet dödade och skadade. Fartkameror har visat sig ha god effekt för att förhindra olyckor. Satsningar på mitträcken och mötesfria vägar är också mycket viktiga och behöver fullföljas. Utökade krav på alkolås för rattfyllerister behöver även övervägas. Att förbjuda användandet av olika former av kommunikationsutrustning i bilar förefaller dock som en oproportionerlig åtgärd. Ökad forskning behövs kring de risker som användandet av kommunikationsutrustning kan medföra.

Vid sidan av svenska myndigheter har företagen gjort stora insatser. Teknikutveckling av allt från krockkuddar till antisladdsystem har stor betydelse. Bland annat Saab, Volvo och Autoliv ligger bakom många viktiga innovationer som sprids globalt och bidrar till lägre trafikdödlighet i världen. Trafiksäkerhet är något som Sverige på olika sätt exporterar till andra länder, vilket förhoppningsvis kan ske i ännu större skala framöver.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Coop vilseleder kunderna om nytt kundbonussystem

Det är beklagligt att detaljhandelsföretaget Coop vilseleder sina kunder vid övergången till det nya kundbonussystemet. Coop har konsekvent valt att inte tydligt berätta om den försämring rörande Medmera Visa som man genomför för inköp i andra butiker än Coops från en procents återbäring till en halv procent. Att företag hellre lyfter fram fördelar med förändringar än nackdelar är väl visserligen tyvärr inget nytt. Men att Coop samtidigt via vilseledande räkneexempel (se bild nedan) försöker få det nya systemet att framstå som mer gynnsamt än det gamla även för personer som handlar en hel del i andra butiker än Coops kan inte betraktas som annat än vilseledande marknadsföring.

I räkneexemplet uppges en familj som utöver storhandling på Coop (Familj C) även handlar en del i andra butiker (Familj D) tjäna ännu mer pengar på det nya systemet jämfört med det gamla systemet, vilket förstås inte stämmer eftersom återbäringen i övriga butiker har halverats. Reptricket uppnås genom att Coop räknar med att en familj som handlar för 9600 kronor per månad förr bara fick en premiecheck á 50 kronor för de första 5000 kronorna de handlade för, och bortser från att familjen förstås under nästa månad handlade för de sista 400 kronorna som krävdes för att få nästa hela premiecheck.

En förutsättning för att marknadsekonomi och konkurrens ska medföra välstånd och dynamiska förbättringar av produkter och tjänster är att spelreglerna följs av deltagarna. Det innefattar bland annat att informationen från köpare och säljare måste vara sanningsenlig. På Coops hemsida står det att ärlighet ska vara en del av värdegrunden. Det förefaller finnas en del förbättringsarbete att göra utifrån det vid marknadsavdelningen.



Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN. SvD. GP. GP igen. Mer GP. SvD. DN.

Tillåt studenter att arbeta fritt

Den höjning som regeringen har genomfört av fribeloppet, det vill säga den summa en student får tjäna innan studiemedlet begränsas, är mycket välkommen. Arbetslivserfarenhet är positivt för både individen och samhället. Ingen tjänar på att studenter behöver gå och oroa sig över vilket kalenderhalvår en löneutbetalning ska landa på. Det är bra att fler trycker på för ytterligare libraliseringar av CSN-reglerna så att studenter kan arbeta i den grad de själva finner lämpligt. Liberala Studenter anser att fribeloppet bör avskaffas helt.


Ett oskoj besked i brevlådan

För lånedelen förefaller det finnas få skäl att behålla fribeloppet överhuvudtaget eftersom det rör sig om ett räntebärande lån. Frågan om huruvida fribeloppet för bidragsdelen behöver avskaffas för personer som tjänar en bra bit över 20 000 kr i månaden behöver debatteras mer. För egen del hör jag till dem som anser att det räcker om fribeloppet för bidragsdelen utökas mycket kraftigt, minst till en kvarts miljon i bruttoinkomst per år. Att behålla någon slags behovsprövning av studiebidraget är i linje med att nästan alla andra bidrag i samhället är behovsprövade. Ingen anser exempelvis att alla medborgare ska ha ett socialbidrag i botten och sedan sin ordinarie inkomst ovanpå det. Studiemedelssystemets grundsyfte är att möjliggöra för alla, oavsett ekonomisk bakgrund, att studera. Höginkomsttagare har redan de ekonomiska förutsättningarna för att kunna studera vid sidan av arbetet om de vill. Att ge uppåt 3000 kr per månad i bidrag till en höginkomsttagare som läser en kvällskurs bör enligt min mening inte prioriteras.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Läs vad Joakim Holmertz i LUF anser i frågan.

Hög BNP i sig ej skadligt

Hög BNP, alltså hög ekonomisk aktivitet, är inte i sig skadligt för miljön. BNP har blivit ett skällsord för ohållbar ekonomi, men BNP säger egentligen ingenting om huruvida de underliggande ekonomiska transaktionerna som utgör ekonomin är miljöskadliga eller inte. Vi kan i princip mångdubblera ekonomin (BNP) i en avancerad tjänsteekonomi utan att miljön tar skada. En lägre BNP är heller ingen garanti för att miljöförstöring undviks - det är många kommunistiska diktaturer ett bra exempel på. Lika lite som BNP är ett klockrent mått på välstånd, lika lite är minimerad BNP ett lämpligt mål för miljörörelsen.

Om en person är beredd att betala ett visst antal kronor för att få en vara eller en tjänst, och en annan person på frivillig basis är beredd att mot betalning utföra tjänsten eller producera varan, så gynnas båda parter av transaktionen utförs. Om många sådana frivilliga transktioner genomförs kan man anta att välståndet är högre än om transaktionerna inte hade genomförts. Därför är hög BNP, och tillväxt i BNP, ett mått på välstånd. Ett trubbigt mått, javisst. Många goda ting i livet är gratis och BNP-måttet fångar inte de kvalitetsförbättringar som hela tiden sker kring tjänster och produkter. Samtidigt fångar BNP inte upp negativa företeelser såsom miljöförstörelse och brottslighet. Men BNP är inte irrelevant och inte per automatik miljöskadligt. Det vore olyckligt om miljörörelsen brände allt krut på att sätta käppar i hjulen för all ekonomisk utveckling. Det finns många andra metoder som har mycket bättre utsikter för att lyckas skydda jordens ekosystem, den biologiska mångfalden och säkerställa en god livsmiljö för människor.


Sädesärlan är en av jordens cirka 10 000 fågelarter. Här fotad på sommarbesök från Afrika.

Vi måste inte lönearbeta mindre, såsom vissa inom miljörörelsen tror, utan med rätt saker. Självklart vill vi ha avancerade tjänster såsom sjukvård i världsklass, toppkvalitativ utbildning för både barn och vuxna samt andra miljövänliga tjänster såsom hjälp av en personlig tränare som ger oss förutsättningar för god hälsa. Det förutsätter arbetsdelning och specialisering. Att hävda att arbetsdelning (hög BNP) är negativt är indirekt att hävda att alla borde odla sin egen potatis, samtidigt som man forskar fram sitt eget cancerläkemedel och utvecklar sitt eget lågenergikylskåp. För alla utom möjligen Leonardo da Vinci vore det svårt att excellera inom alla dessa fält samtidigt.

Vägen framåt på miljöområdet går bland annat via teknikutveckling samt resurs- och energieffektivisering. Principen om att förorenaren betalar är en rimlig utgångspunkt för miljöpolitiken. Det är rätt att genomföra en grön skatteväxling med höjda skatter på miljöskadliga utsläpp och sänkt skatt på positiva företeelser såsom arbete. Det är viktigt att skicka signalen att det kommer att löna sig att beakta resurs- och energianvändning i alla beslut, allt från val av bostad, transportmedel och matvanor. En grön liberal politik kan definitivt driva på i denna riktning.

DN Debatt om klimatet. Mer klimatdebatt och replik. Klimatchatt. Därför blundar du för klimathotet. GP om isbjörnens utsatta läge. Forskarreplik. SvD. GP.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Bra att regeringen agerar kring CSN

Det är välkommet att regeringen förändrar de rigida CSN-reglerna kring studieperioder och poäng som har fått heltidsutbildningar att klassificeras som deltidsutbildningar. Det har drabbat studenters ekonomi och riskerat att hindra människor från att vilja studera. Denna typ av onödiga barriärer kring studier är oacceptabla och det är bra att regeringen nu aviserar nödvändiga åtgärder, vilket har efterlysts tidigare.

Den höjning som regeringen har genomfört av fribeloppet, det vill säga den summa en student får tjäna innan studiemedlet begränsas, är också välkommen. Fribeloppstaket bör avskaffas helt för lånedelen och utökas kraftigt för bidragsdelen för att möjliggöra för studenter att arbeta i den grad de själva finner lämpligt.

En annan fribeloppsfråga som kan kräva ny lagstiftning är CSN:s rigida fokusering på kalenderhalvår som ibland leder till återkrav för studiemedel som erhålls under en utbildning som planenligt avslutas mitt i ett kalenderhalvår, på grund av inkomster som intjänas efter att utbildningen har avslutats. Det är orimligt och utgör ett uppenbart brott mot arbetslinjen.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Aung San Suu Kyi äntligen frigiven

Det är glädjande att demokratikämpen Aung San Suu Kyi äntligen har släppts ur sin husarrest. Hon och andra politiskt engagerade i Burma har utsatts för djupt orättvis behandling genom åren. Landet styrs fortfarande av militärjuntan och det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande finns många andra samvetsfångar i Burma. Vägen som landet har att vandra är lång. Förhoppningsvis kommer Aung San Suu Kyi att fortsätta kämpa för att utveckla Burma i riktning mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är beklagligt att man inte kan utesluta att hon på nytt riskerar att bli fängslad av politiska skäl.



Uppmaningen att frige Aung San Suu Kyi syns här framför EU-parlamentet som fick besök av Liberala studenter Stockholm hösten 2009.

Johan Lind
Liberala studenter Stockholm

Bekämpa fattigdom eller rikedom?

Socialdemokraternas öppning för en svängning i frågan om fastighetsskatten är välkommen, även om beskedet förstås bör ses mot bakgrund av att partiledningen nu är mycket pressad. Skattesystemet bör i möjligaste mån utformas så att skatt betalas när man faktiskt har en inkomst. Då behöver man inte oroa sig för att behöva betala skatt bara för att man äger ett hus som man inte har några inkomster från för tillfället. Från rödgrönt håll hördes i valrörelsen det olämpliga rådet att vid behov ta lån för att kunna betala höjd skatt på fastigheter som har stigit kraftigt i värde. Det rådet skulle kunna vara nästan lika oklokt som att be någon belåna sina Ericsson-aktier under IT-bubblan kring millennieskiftet - ingen vet vad fastigheter kommer att vara värda i framtiden.

Socialdemokratin behöver bestämma sig för om de vill bekämpa fattigdom eller rikedom. Retoriken från vissa socialdemokrater om att skattehöjningar behövs ”så att även de rika får vara med och betala välfärden” är verklighetsfrånvänd och sticker i ögonen. Höginkomsttagare står redan idag för en stor andel av skatteintäkterna. Det är stor skillnad mellan att med signaler om tacksamhet beskatta höginkomsttagare progressivt för att kunna finansiera angelägna samhällssatsningar, jämfört med att av missunnsamhet och jantelag vilja höja skatten bara för att bekämpa rikedom. Samtidigt har rika länder och privatpersoner ett särskilt ansvar att beakta de risker för negativa ekologiska fotavtryck som följer med stora konsumtionsmöjligheter.

Förhoppningsvis överväger S även att överge idén om att återinföra förmögenhetsskatt. Det skulle locka hit mer kapital och investeringar eftersom Vänsterpartiet då vore ensamma i riksdagen om att förespråka återupplivandet av en skatt som definitivt hör hemma på soptippen. Medan världens ledare försöker förebygga nästa finanskris genom att uppmuntra till ekonomiskt ansvarstagande och amorteringar av lån vill oppositionen återinföra en skatt som med kirurgisk precision drabbar personer med låga lån och högt upptaxerade hus.

Socialdemokraterna har ett tufft förändringsarbete framför sig.

Johan Lind
Liberala studenter Stockholm