Vindkraftens bullrande baksida

Bullerproblemen från vindkraften måste tas på största allvar. Det är bevisat att buller är skadligt för hälsan och att vindkraftsbuller är störande. Vindkraft har en roll att spela i energiproduktionen, men inte där människor bor eller ofta uppehåller sig. Det är viktigt att vi värnar våra naturområden. Göteborgs skärgård är och bör förbli en lugn miljö.

I våras besökte jag ett så kallat samråd där Göteborg Energi berättade om planer på ny vindkraft. Där informerades om ljudets "maximala" utbredning via kartor med grön zon som signalerade att allt var frid och fröjd utanför den zon som markerade gränsvärdet 40 decibel. "Mer än så får inte vindkraftverk låta i Sverige", var det trygga budskapet. I ett land där vi är vana vid försiktighetsprincipen tror man då kanske att bullret inte utgör ett problem bortom denna gräns. Men man fick ingen information om att upp till var femte person enligt Naturvårdsverket störs mycket vid ljudnivån 37,5-40 decibel. Denna information är förstås högst relevant vid bedömningen av en vindkraftsexploatering som denna med upp till 15 mycket stora vindkraftsverk.

Bullergränsvärdena för vindkraft behöver ses över och skärpas. Det är rimligt att successivt ställa hårdare krav för vindkraftsetablering. Det leder till att bolagen anpassar sig och utvecklar tystare vindkraftverk samt att verken placeras på platser där de inte är lika störande.

En bild på 145 meter höga Big Glenn i Göteborg. Göteborg Energi vill gå vidare med planer på att bygga upp till 15 lika stora eller större verk vid Göteborgs skärgård.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

Expressen. Exp. GP. GP. SR. GP om Stora Varholmen. SvD Brännpunkt. SvD. GP. GP. GP. GP.

Intressant men regressivt Public Service-förslag

Förslaget om ny finansiering av Public Service var intressant. Det bör vara möjligt att behålla en oberoende Public Service även med finansiering genom skattsedeln. Ett par fördelar med förslaget var att det skulle rätta till den tidigare orättvisan mellan ensamstående och sammanboende samt att kostnaderna kring avgiftsuppbörden skulle minska.

En risk man kan tänka sig med den föreslagna modellen var dock att den nya skatten skulle bli kostsam för de låginkomsttagare som idag kan välja bort TV/TV-licens. Dessa skulle inte längre att kunna undslippa Public Service-skatten genom att välja bort TV-innehav. Om jag minns rätt föreslogs i ett av alternativen att en låginkomsttagare med säg 8 500 kr/månad före skatt skulle betala ca 1000 kr per år medan normal- och höginkomsttagare föreslogs betala 1400 kr per år. Det kan förstås ses som en fördel om så många som möjligt är med och betalar, men de fördelningspolitiska konsekvenserna bör kanske beaktas mer. Eventuellt bör man också samtidigt se över samhällets olika inkomstgrundskydd för att säkerställa att låginkomsttagare inte påverkas alltför negativt av förändringen.

Man kan även fundera över var taket för Public Service-skatten bör ligga. Med ett tak på 1 400 kr per år skulle skatten i allt väsentligt vara regressiv och alltså innebära relativt sett mindre skatt för höginkomsttagare. De små progressiva inslag som föreslogs skulle inte ha ändrat detta i någon större grad. Detta kan jämföras med att skatten på arbete i övrigt ju är progressiv och alltså innebär relativt sett högre skatt för höginkomsttagare.

Ett alternativ vore att låta Public Service-skatten vara antingen progressiv såsom övrig skatt på arbete, eller åtminstone proportionell mot inkomst av tjänst. Eller att man åtminstone höjer taket. Det skulle förstås innebära att höginkomsttagare skulle betala mer, men så är det ju redan idag med alla andra offentliga utgifter. De politiska riskerna med att föra fram förslag som innebär synligt ökad Public Service-beskattning av höginkomsttagare kommer dock sannolikt att försvåra för en eventuell större takhöjning. Att ha ett tak för avgiften är samtidigt förstås positivt ur marginalskattesynpunkt, kan man notera.

En annan fråga som behöver hanteras är hur Public Service budget inte ska bli konjunkturkänslig. Skattesatser i Sverige fastställs i regel i förväg - sedan vet man inte exakt hur stora skatteintäkterna blir i kronor eftersom man inte vet vilka inkomster som medborgarna kommer att ha under året. Det kanske behövs någon slags mekanism för att jämna ut avgiftsintäkterna mellan år med svagare eller starkare ekonomisk utveckling? Konjunkturkänsligheten bör också hanteras så att det inte riskerar att bli en möjlighet för politiker att i praktiken påverka Public Service budget den vägen.

Finland har valt en modell som inkluderar kapitalinkomster i beräkningen av avgiften. Utifrån principen om skatt efter bärkraft förefaller det egentligen rimligt att ha det så. Det skulle troligen inte vara administrativt krångligt och den genomsnittliga avgiften skulle inte öka. Att bara basera skatteuttaget på arbetsinkomster, såsom föreslogs, mildrar dock konjunkturkänsligheten eftersom arbete är en mindre konjunkturkänslig skattebas än kapital. Genom att inte ta med kapitalinkomster i beräkningen undviker man också höjd marginalskatt för kapitalinkomster som ju bland annat även innefattar bostadsförsäljningar samt aktie- och fondförsäljningar. Detta kan å andra sidan hanteras genom att sätta ett tydligt tak. Strävan efter ett enkelt system kan emellertid vara ett gott skäl för att inte ta med kapitalinkomster som beräkningsgrund. 

Johan Lind

Liberala Studenter Stockholm

DN. GP. SVT. SR. SvD. AB. Exp. Fp. DN. DN. SvD. GP. SvD. SvD. SvD.

Klokt debattinlägg av Selimovic

Statssekreterare Jasenko Selimovic har ett viktigt budskap kring "rasist"-stämpeln som hämmar Sveriges hantering av en av de största samhällsutmaningarna vi står inför. Antagligen kommer det replikeras att man visst debatterar integrations- och invandringsfrågor i Sverige. Men Selimovic har rätt - det debatteras faktiskt inte i tillräcklig utsträckning och när det sker görs det ofta inte på ett konstruktivt sätt. Ett intressant undantag med konkreta förslag är tisdagens DN Debatt av Elin Landell.

Rasism är för övrigt inte rätt beskrivning på det motstånd mot invandring som i viss mån finns i Sverige. Det är inte människors hudfärg som oroar svenskar utan det handlar troligen mer om andra faktorer. Medborgarnas tilltro till politikers förmåga att hantera situationen riskerar att sjunka när ledande politiker genom användande av "rasist"-stämpeln kommunicerar att oro kring invandrings- och integrationspolitiken går hand i hand med att Svenssons på fredagskvällarna skulle sitta hemma och titta på rasbiologiska filmer från 30-talet och mäta skallben.

Enligt min mening krävs det ett större engagemang från medborgarna ifall integrationen ska fungera bättre. Integrationspolitiska insatser från det offentliga kommer inte att räcka om svenska folket samtidigt fortsätter att flytta så långt bort de kan från invandrartäta områden och ta sina barn bort från invandrartäta skolor. Selimovic har helt rätt i att möjliga integrationsåtgärder behöver diskuteras mer.

Några ord om migrationspolitiken som behöver reformeras. Det behöver inrättas fler lagliga vägar in i Sverige (och andra länder med för den delen) såsom asylansökningar på ambassader i utlandet. Varför begränsa asyl-urvalet till dem som lyckas smuggla sig in i Sverige på olaglig väg? Finns det några skäl att tro att de med bäst asylskäl alltid är just de som lyckas smuggla sig hit (eller lyckas komma hit via FN:s kvotsystem)? Vi borde principiellt låta alla som vill söka asyl göra det, oavsett var i världen de befinner sig, och sedan bevilja asyl till dem som har bäst skäl.

Migration innebär många möjligheter men också kostnader, åtminstone på kort sikt. Sverige bör ha en så generös migrationspolitik som möjligt. Man kan önska att Sverige vore ett mycket större och rikare land som hade kapacitet att ta emot ännu fler av de tiotals miljoner människor som är på flykt undan krig, förföljelse och fattigdom i världen. Fast vi har tyvärr inte den förmågan. Vi borde sluta sätta nödvändiga gränser i migrationspolitiken genom mer eller mindre dolda murar - det vore bättre att rakryggat ge ett beklagande avslag istället för att som idag exempelvis neka inresa för Gothia Cup-ungdomar från oroliga länder av rädsla för att ungdomarna kan söka asyl. När det gäller de individer som förtjänar asyl men som vi eventuellt tyvärr inte skulle kunna hjälpa borde vi stärka samarbetet med andra mottagarländer.

Vidare bör Sverige aktivt söka upp människor som med fredliga medel kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter världen över och erbjuda dem asyl och transport i händelse av att de skulle förföljas av regimen i deras hemländer. Det vore bra om alla i världen kunde känna att om man kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter kommer det alltid att finnas en chans att man blir räddad tillsammans med sin familj ifall man blir förföljd. Vi bör inte sitta passiva tills förföljda personer med illegala metoder i bästa fall har förmått smuggla sig till Sverige och då plötsligt slå ut armarna och säga "välkommen!".

På lång sikt är förstås målet en öppen och fredlig värld där migration baseras helt på individens önskemål om var hon eller han vill bo och inte på krig eller förföljelse.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

DN ledare. AB.

Vem får följa din GPS-position?

Frågan om vem som ska få se bilförares GPS-position och resehistorik är en mycket viktig integritetsfråga när försäkringsbolag samlar in uppgifter om hur kunderna kör. Även om informationsinsamlingen väntas ske på någon slags frivillig basis är det mycket viktigt att den som ingår avtalet med sitt försäkringsbolag känner till vilka som kommer att få se informationen. Det är också viktigt att det är tydligt om eller hur försäkringsbolagen får skicka informationen vidare till andra företag eller andra delar av koncernen.

Samtidigt måste det ställas tuffa krav på säkerhet och kryptering vid förvaring av denna typ av mycket integritetskänslig information. Det vore exempelvis inte bra om en databas med resehistorik för ett stort antal svenskar läckte ut på Internet.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

SvD.