Intressant men regressivt Public Service-förslag

Förslaget om ny finansiering av Public Service var intressant. Det bör vara möjligt att behålla en oberoende Public Service även med finansiering genom skattsedeln. Ett par fördelar med förslaget var att det skulle rätta till den tidigare orättvisan mellan ensamstående och sammanboende samt att kostnaderna kring avgiftsuppbörden skulle minska.

En risk man kan tänka sig med den föreslagna modellen var dock att den nya skatten skulle bli kostsam för de låginkomsttagare som idag kan välja bort TV/TV-licens. Dessa skulle inte längre att kunna undslippa Public Service-skatten genom att välja bort TV-innehav. Om jag minns rätt föreslogs i ett av alternativen att en låginkomsttagare med säg 8 500 kr/månad före skatt skulle betala ca 1000 kr per år medan normal- och höginkomsttagare föreslogs betala 1400 kr per år. Det kan förstås ses som en fördel om så många som möjligt är med och betalar, men de fördelningspolitiska konsekvenserna bör kanske beaktas mer. Eventuellt bör man också samtidigt se över samhällets olika inkomstgrundskydd för att säkerställa att låginkomsttagare inte påverkas alltför negativt av förändringen.

Man kan även fundera över var taket för Public Service-skatten bör ligga. Med ett tak på 1 400 kr per år skulle skatten i allt väsentligt vara regressiv och alltså innebära relativt sett mindre skatt för höginkomsttagare. De små progressiva inslag som föreslogs skulle inte ha ändrat detta i någon större grad. Detta kan jämföras med att skatten på arbete i övrigt ju är progressiv och alltså innebär relativt sett högre skatt för höginkomsttagare.

Ett alternativ vore att låta Public Service-skatten vara antingen progressiv såsom övrig skatt på arbete, eller åtminstone proportionell mot inkomst av tjänst. Eller att man åtminstone höjer taket. Det skulle förstås innebära att höginkomsttagare skulle betala mer, men så är det ju redan idag med alla andra offentliga utgifter. De politiska riskerna med att föra fram förslag som innebär synligt ökad Public Service-beskattning av höginkomsttagare kommer dock sannolikt att försvåra för en eventuell större takhöjning. Att ha ett tak för avgiften är samtidigt förstås positivt ur marginalskattesynpunkt, kan man notera.

En annan fråga som behöver hanteras är hur Public Service budget inte ska bli konjunkturkänslig. Skattesatser i Sverige fastställs i regel i förväg - sedan vet man inte exakt hur stora skatteintäkterna blir i kronor eftersom man inte vet vilka inkomster som medborgarna kommer att ha under året. Det kanske behövs någon slags mekanism för att jämna ut avgiftsintäkterna mellan år med svagare eller starkare ekonomisk utveckling? Konjunkturkänsligheten bör också hanteras så att det inte riskerar att bli en möjlighet för politiker att i praktiken påverka Public Service budget den vägen.

Finland har valt en modell som inkluderar kapitalinkomster i beräkningen av avgiften. Utifrån principen om skatt efter bärkraft förefaller det egentligen rimligt att ha det så. Det skulle troligen inte vara administrativt krångligt och den genomsnittliga avgiften skulle inte öka. Att bara basera skatteuttaget på arbetsinkomster, såsom föreslogs, mildrar dock konjunkturkänsligheten eftersom arbete är en mindre konjunkturkänslig skattebas än kapital. Genom att inte ta med kapitalinkomster i beräkningen undviker man också höjd marginalskatt för kapitalinkomster som ju bland annat även innefattar bostadsförsäljningar samt aktie- och fondförsäljningar. Detta kan å andra sidan hanteras genom att sätta ett tydligt tak. Strävan efter ett enkelt system kan emellertid vara ett gott skäl för att inte ta med kapitalinkomster som beräkningsgrund. 

Johan Lind

Liberala Studenter Stockholm

DN. GP. SVT. SR. SvD. AB. Exp. Fp. DN. DN. SvD. GP. SvD. SvD. SvD.