Köpenhamnsmötet resulterade tyvärr inte i någon tillräckligt ambitiös överenskommelse. Det är beklagligt att världens länder inte är beredda att göra större åtaganden. Samtidigt är det bra att mötet inte blev en halvmesyr som hade riskerat att bli ett avlatsbrev i det framtida klimatarbetet. Tvågradersmålet som vision kan faktiskt vara ett bättre utfall än en halvhjärtad överenskommelse med otillräckliga strategier och delmål som ändå inte hade kunnat realisera visionen. Nu kommer nya förhandlingschanser i Tyskland till sommaren och i Mexiko nästa vinter. Klimatfrågan kommer inte att försvinna från agendan och förhoppningsvis har Köpenhamnsmötet belyst klimatproblemen ytterligare.
Det är viktigt att ha en tydlig vision på näthinnan när man utformar dagens politik. Samtidigt är det varken demokratiskt eller effektivt att idag bestämma hur morgondagens generationer ska agera om 40 år. Nya händelseutvecklingar, erfarenheter och kunskaper måste alltid vägas in och tillåtas påverka det framtida beslutsfattandet. Kärnkraftsomröstningen för 30 år sedan kan tjäna som exempel. Att Köpenhamnsmötet resulterade i en uppgörelse om klimatbistånd för de tre närmaste åren 2010-2012 är i detta perspektiv positivt.
Förhoppningsvis kommer den tekniska utvecklingen att ge viktiga bidrag till hanteringen av klimatfrågan och andra miljöproblem. Samtidigt finns dock en stor del av lösningen i ökad energieffektivisering hos individer, företag, organisationer och myndigheter. Där behöver vi inte vänta och hoppas på framtida teknikgenombrott utan kan agera direkt för att säkerställa en god livsmiljö för framtida generationer.
Av Johan Lind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar