30 november 2010

Hög BNP i sig ej skadligt

Hög BNP, alltså hög ekonomisk aktivitet, är inte i sig skadligt för miljön. BNP har blivit ett skällsord för ohållbar ekonomi, men BNP säger egentligen ingenting om huruvida de underliggande ekonomiska transaktionerna som utgör ekonomin är miljöskadliga eller inte. Vi kan i princip mångdubblera ekonomin (BNP) i en avancerad tjänsteekonomi utan att miljön tar skada. En lägre BNP är heller ingen garanti för att miljöförstöring undviks - det är många kommunistiska diktaturer ett bra exempel på. Lika lite som BNP är ett klockrent mått på välstånd, lika lite är minimerad BNP ett lämpligt mål för miljörörelsen.

Om en person är beredd att betala ett visst antal kronor för att få en vara eller en tjänst, och en annan person på frivillig basis är beredd att mot betalning utföra tjänsten eller producera varan, så gynnas båda parter av transaktionen utförs. Om många sådana frivilliga transktioner genomförs kan man anta att välståndet är högre än om transaktionerna inte hade genomförts. Därför är hög BNP, och tillväxt i BNP, ett mått på välstånd. Ett trubbigt mått, javisst. Många goda ting i livet är gratis och BNP-måttet fångar inte de kvalitetsförbättringar som hela tiden sker kring tjänster och produkter. Samtidigt fångar BNP inte upp negativa företeelser såsom miljöförstörelse och brottslighet. Men BNP är inte irrelevant och inte per automatik miljöskadligt. Det vore olyckligt om miljörörelsen brände allt krut på att sätta käppar i hjulen för all ekonomisk utveckling. Det finns många andra metoder som har mycket bättre utsikter för att lyckas skydda jordens ekosystem, den biologiska mångfalden och säkerställa en god livsmiljö för människor.


Sädesärlan är en av jordens cirka 10 000 fågelarter. Här fotad på sommarbesök från Afrika.

Vi måste inte lönearbeta mindre, såsom vissa inom miljörörelsen tror, utan med rätt saker. Självklart vill vi ha avancerade tjänster såsom sjukvård i världsklass, toppkvalitativ utbildning för både barn och vuxna samt andra miljövänliga tjänster såsom hjälp av en personlig tränare som ger oss förutsättningar för god hälsa. Det förutsätter arbetsdelning och specialisering. Att hävda att arbetsdelning (hög BNP) är negativt är indirekt att hävda att alla borde odla sin egen potatis, samtidigt som man forskar fram sitt eget cancerläkemedel och utvecklar sitt eget lågenergikylskåp. För alla utom möjligen Leonardo da Vinci vore det svårt att excellera inom alla dessa fält samtidigt.

Vägen framåt på miljöområdet går bland annat via teknikutveckling samt resurs- och energieffektivisering. Principen om att förorenaren betalar är en rimlig utgångspunkt för miljöpolitiken. Det är rätt att genomföra en grön skatteväxling med höjda skatter på miljöskadliga utsläpp och sänkt skatt på positiva företeelser såsom arbete. Det är viktigt att skicka signalen att det kommer att löna sig att beakta resurs- och energianvändning i alla beslut, allt från val av bostad, transportmedel och matvanor. En grön liberal politik kan definitivt driva på i denna riktning.

DN Debatt om klimatet. Mer klimatdebatt och replik. Klimatchatt. Därför blundar du för klimathotet. GP om isbjörnens utsatta läge. Forskarreplik. SvDGP.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

24 november 2010

Bra att regeringen agerar kring CSN

Det är välkommet att regeringen förändrar de rigida CSN-reglerna kring studieperioder och poäng som har fått heltidsutbildningar att klassificeras som deltidsutbildningar. Det har drabbat studenters ekonomi och riskerat att hindra människor från att vilja studera. Denna typ av onödiga barriärer kring studier är oacceptabla och det är bra att regeringen nu aviserar nödvändiga åtgärder, vilket har efterlysts tidigare.

Den höjning som regeringen har genomfört av fribeloppet, det vill säga den summa en student får tjäna innan studiemedlet begränsas, är också välkommen. Fribeloppstaket bör avskaffas helt för lånedelen och utökas kraftigt för bidragsdelen för att möjliggöra för studenter att arbeta i den grad de själva finner lämpligt.

En annan fribeloppsfråga som kan kräva ny lagstiftning är CSN:s rigida fokusering på kalenderhalvår som ibland leder till återkrav för studiemedel som erhålls under en utbildning som planenligt avslutas mitt i ett kalenderhalvår, på grund av inkomster som intjänas efter att utbildningen har avslutats. Det är orimligt och utgör ett uppenbart brott mot arbetslinjen.

Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm

13 november 2010

Aung San Suu Kyi äntligen frigiven

Det är glädjande att demokratikämpen Aung San Suu Kyi äntligen har släppts ur sin husarrest. Hon och andra politiskt engagerade i Burma har utsatts för djupt orättvis behandling genom åren. Landet styrs fortfarande av militärjuntan och det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande finns många andra samvetsfångar i Burma. Vägen som landet har att vandra är lång. Förhoppningsvis kommer Aung San Suu Kyi att fortsätta kämpa för att utveckla Burma i riktning mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är beklagligt att man inte kan utesluta att hon på nytt riskerar att bli fängslad av politiska skäl.



Uppmaningen att frige Aung San Suu Kyi syns här framför EU-parlamentet som fick besök av Liberala studenter Stockholm hösten 2009.

Johan Lind
Liberala studenter Stockholm

Bekämpa fattigdom eller rikedom?

Socialdemokraternas öppning för en svängning i frågan om fastighetsskatten är välkommen, även om beskedet förstås bör ses mot bakgrund av att partiledningen nu är mycket pressad. Skattesystemet bör i möjligaste mån utformas så att skatt betalas när man faktiskt har en inkomst. Då behöver man inte oroa sig för att behöva betala skatt bara för att man äger ett hus som man inte har några inkomster från för tillfället. Från rödgrönt håll hördes i valrörelsen det olämpliga rådet att vid behov ta lån för att kunna betala höjd skatt på fastigheter som har stigit kraftigt i värde. Det rådet skulle kunna vara nästan lika oklokt som att be någon belåna sina Ericsson-aktier under IT-bubblan kring millennieskiftet - ingen vet vad fastigheter kommer att vara värda i framtiden.

Socialdemokratin behöver bestämma sig för om de vill bekämpa fattigdom eller rikedom. Retoriken från vissa socialdemokrater om att skattehöjningar behövs ”så att även de rika får vara med och betala välfärden” är verklighetsfrånvänd och sticker i ögonen. Höginkomsttagare står redan idag för en stor andel av skatteintäkterna. Det är stor skillnad mellan att med signaler om tacksamhet beskatta höginkomsttagare progressivt för att kunna finansiera angelägna samhällssatsningar, jämfört med att av missunnsamhet och jantelag vilja höja skatten bara för att bekämpa rikedom. Samtidigt har rika länder och privatpersoner ett särskilt ansvar att beakta de risker för negativa ekologiska fotavtryck som följer med stora konsumtionsmöjligheter.

Förhoppningsvis överväger S även att överge idén om att återinföra förmögenhetsskatt. Det skulle locka hit mer kapital och investeringar eftersom Vänsterpartiet då vore ensamma i riksdagen om att förespråka återupplivandet av en skatt som definitivt hör hemma på soptippen. Medan världens ledare försöker förebygga nästa finanskris genom att uppmuntra till ekonomiskt ansvarstagande och amorteringar av lån vill oppositionen återinföra en skatt som med kirurgisk precision drabbar personer med låga lån och högt upptaxerade hus.

Socialdemokraterna har ett tufft förändringsarbete framför sig.

Johan Lind
Liberala studenter Stockholm