Idag firar vi tjugoårsminnet av att Berlinmuren revs, vilket banade väg för att Öst- och Västtyskland återförenades. Berlinmurens fall är en tung symbolisk händelse i en ännu större rörelse där flertalet östeuropeiska länder blev fria från kommunismens ok över den ekonomiska utvecklingen, demokratin och mänskliga rättigheter. Många av de tidigare kommunistiskt styrda länderna har efter reformprocesser tagit steget in i den europeiska gemenskapen och hamnat i bättre utvecklingsbanor. Här var Sveriges prioritering av utvidgningsfrågan under det förra EU-ordförandeskapet en pusselbit på vägen. EU är efter en lång period av frihetsspridande en gemenskap för 27 länder med fler kandidater på väg in, däribland Island i nordväst och Kroatien i söder. Det nyss antagna Lissabonfördraget ger bättre förutsättningar att styra ett EU med alltfler medlemsländer. Medborgarnas omtanke stannar inte vid nationalstatsgränserna och rädslan som ibland luftas inför en fortsatt utvidgning av unionen förefaller ofta onödig. Mänskliga rättigheter och liberala principer behöver stärkas i flera länder och EU:s dörr bör alltid stå öppen för grannländer som kan leva upp till unionens krav och vill förhandla om medlemskap. Samtidigt är det viktigt att EU inte slutar ställa krav på kandidatländerna så fort de formellt kommit med i unionen. Även i etablerade EU-länder behövs fortsatta liberaliseringar och reformer.
Av Johan Lind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar