Namnet Förbifart Stockholm är marknadsföringsmässigt briljant. Vem vill inte att trafik leds runt staden istället för igenom? Man måste dock komma ihåg att en stor del av trafiken har som mål att komma in till huvudstaden. Eventuella förhoppningar hos allmänheten om att Essingeleden och centrala delar av Stockholm kommer att bli mindre trafikerade tack vare förbifarten riskerar att komma på skam. Utökade satsningar på kollektivtrafik, cykling och trängselavgifter är troligen effektivare och nödvändiga metoder för att få bort trängsel, buller och andra bilrelaterade problem.
Bilen till höger är stor
Förbifartens förespråkare räknar med förbättrad ekonomisk tillväxt till följd av den regionförstoring och arbetsmarknadsutvidgning som Förbifart Stockholm antas medföra. I den mån det kan anses lämpligt med investeringar i vägnätet för att uppnå detta är det generellt bra om man samtidigt kan gynna busstrafiken. I första hand bör man dock förbättra Mälardalsregionens pendlingsmöjligheter via spårbunden kollektivtrafik. Nya bostäder måste också planeras på ett sätt som gör att bilberoende undviks.
Det finns skäl att i grunden vara teknikoptimist. Bilismens alla miljöproblem kan dock inte lösas allena via nya drivmedel. Devisen att det inte är bilen utan motorutsläppen man vill klämma åt tar inte hänsyn till att en bil består av en lång rad ämnen och metaller som måste brytas, transporteras och bearbetas i industriella processer. Vidare rivs partiklar loss vid mötet mellan (dubb)däck och asfalt. Vi kan tyvärr inte räkna med att bilismen kommer att bli miljömässigt hållbar bara för att framtidens bilar kan drivas på el. Det behövs ekonomiska styrmedel och bredare forskningssatsningar för att säkerställa att det utvecklas nya miljövänliga lösningar rörande bilismens alla bekymmer, däribland partikelfrågan.
Johan Lind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar