Förbudet mot handlares kortavgifter gentemot konsumenter har höjt temperaturen i debatten om bankernas förmodat höga intjäning i sina bankkortsverksamheter. För att en marknad ska fungera effektivt krävs fungerande konkurrens med aktiva köpare och säljare. Handlarna måste därför våga förhandla med flera banker och undersöka vilken bank som är beredd att ge det bästa erbjudandet när det gäller både pris och kvalitetsfaktorer såsom driftsäkerhet, snabbhet och säkerhet mot brott. Låt den bästa banken vinna din kortupphandling och välj inte bank av slentrian! Att förhandla om hela sitt bankengagemang samtidigt brukar ge möjlighet till det bästa erbjudandet.
I en marknadsekonomi har alla parter en möjlighet och ett ansvar att ställa rimliga krav på sina motparter. Dyr utrustning och tekniska problem har på andra marknader förbytts mot bättre och billigare alternativ i takt med att marknadskrafter och teknologisk utveckling har fått verka. Ett mer aktivt kundbeteende kring kortbetalningar skulle leda till att bankerna tvingas vässa sina erbjudanden, både när det gäller pris och kvalitet. På en marknad där kunderna agerar aktivt torde inte eventuella övervinster bestå. Om det ändå skulle dyka upp indikationer på djupare konkurrensproblem får konkurrensmyndigheterna hålla ögonen öppna.
Att betalningsutvecklingen går i riktning mot ökad kortanvändning är positivt. Färre kontanter försvårar svartarbete och skattefusk, vilket i sin tur medför social trygghet för anställda och ett rättvisare konkurrensläge. Kontanthantering innebär också högre rånrisk - att bli utsatt för rån kan antas vara värre än att ens bankkort blir skimmat. Samtidigt innebär dock kortanvändning risker ur ett integritetsperspektiv. Det är oroväckande att företag bygger upp stora databaser med omfattande informationsmängder över oss medborgare. De etablerade politiska partierna måste hantera dessa frågor bättre. I en levande demokrati kommer annars nya politiska rörelser och partier att göra det åt dem.
Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm
Men förbudet för handlarna gör ju att det är ännu mindre anledning för konsumenten att välja bort kort där handlaren får betala höga utgifter till banken.
SvaraRaderaOm konsumenten inte själv får stå för kostnaden, utan det slås ut på alla oavsett om de handlar med kort eller kontanter, så blir ju den ekonomiska motivationen försumbar. Egoismen, eller i detta fall likgiltigheten, är en stark kraft.
Den största motivationen blir väl att man inte vill göra bankerna rikare på allas bekostnad, men det är inte många som tänker längre än till sin egen plånbok. Och den sitter uppenbarligen väldigt nära ändan på många.
Vägra kort!
Donk
Dessutom...
SvaraRadera(glömde nämna det)
...så kan ju den enskilda handlaren lätt ta sig förbi förbudet genom att höja sina priser, och sedan erbjuda en "rabatt" för de som betalar kontant.
Donk