Centerpartiet har på
DN Debatt förespråkat 5000 kr i grundavdrag för kapitalinkomster, alltså upp till 1500 kr i sänkt kapitalskatt per år för kapitalinkomster upp till 5000 kr årligen. Ambitionen att uppmuntra sparande är god, men det finns flera nackdelar med att rucka på den nuvarande proportionella beskattningen av kapitalinkomster.
1. Fördelningspolitiskt gynnar ett grundavdrag för kapitalinkomster framförallt människor med kapital. När det gäller arbetsinkomster brukar man beskriva grundavdrag som en progressiv skattelättnad som gynnar låginkomsttagare, men grundavdrag för kapitalinkomster vore inte lika progressivt eftersom många ekonomiskt svaga helt saknar kapital. För att få avdrag med 5000 kr (alltså 1500 kr lägre skatt) krävs vid 5 procents sparränta 100 000 kronor på banken. En familj med ett sparkapital på 400 000 kr som sprids ut på två vuxna och två barn tjänar i exemplet 6000 kr per år i sänkt skatt medan en familj med lågt sparkapital tyvärr inte kommer att tjäna särskilt mycket. Åtgärden skulle därför snarare kunna betraktas som regressiv, samtidigt som den inte medför några positiva marginaleffekter på sparbeteendet hos personer med mycket kapital. Det är långtifrån säkert att de personer som idag av olika skäl inte sparar pengar hade börjat göra det om ett grundavdrag för kapitalinkomster skulle införas. Även om ambitionen med förslaget är att uppmuntra personer utan kapital att spara så finns risken att förmögenhetsfördelningen tvärt om skulle bli mer skev.
2. Med ett grundavdrag för kapitalinkomster skulle det bli lönsamt att ta större lån för att finansiera sparande. Om man tar ytterligare 100 000 kr i bolån och placerar pengarna i räntesparande med god ränta finns det möjlighet att dels få avdrag för lånet och samtidigt slippa kapitalinkomstskatt. Det är ingen slump att kapitalskatten samt ränteavdraget idag är på samma nivå (30 procent) och det finns fördelar med det. Att uppmuntra personer att låta sin balansräkning växa (högre tillgångs- och skuldsida) kan också vara riskabelt om pengarna placeras i aktier som kan falla i värde medan lånet finns kvar. En invidids risktagande kan bli ett risktagande för hela samhället när notan ska betalas.
3. Förslaget uppmuntrar medborgarna att lägga tid på olika former av skatteplanering. Det skulle bli rationellt att försöka realisera aktie- och fondvinster i lagom grad varje år, vilket vore olämpligt eftersom det inte är bra att låta sparbeslut dikteras av skattelogik snarare än vettiga investeringsgrunder och risktänkande. Grundavdrag för kapitalinkomster skulle även skapa incitament att flytta runt sparkapital inom familjen för att nå maximalt avdrag, vilket vore olyckligt. Ett mindre komplicerat skattesystem innehåller färre avdrag snarare är fler. Här är den proportionella kapitalbeskattning som Sverige har idag ett föredöme.
4. Slutligen bör också nämnas att skattesänkningar förstås kan riskera att undergräva de offentliga finanserna och naturligtvis måste vägas mot alternativa budgetåtgärder.
Att uppmuntra sparande är positivt, men istället för att ändra incitamenten avdragsvägen kan man tydliggöra de stora fördelar som redan finns: Sparande ger individen bättre balansräkning och likviditet, vilket är viktigt för att kunna hävda sig i en marknadsekonomi. Att ha dålig ekonomi är dyrt. Individer med god ekonomi kan agera oberoende och med handlingskraft. Exempelvis förbättras möjligheten att realisera en dröm om att starta eget om man har eget sparkapital i ryggen.
Johan Lind
Liberala Studenter Stockholm
Exp.
E24.
SvD. DN. Aftonbladet debatt.
Ab.
